Signalmekanikerutbildning
Den högste ansvarige för reparationstjänsten i armén var generalfälttygmästaren, som var souschef för Kungl. armétygförvaltningen fram till 1968 då Försvarets materielverk bildades. Dennes ställföreträdare var fälttygmästaren, som tillika var personalkårchef för arméns tekniker, tyghantverkare och tygverkmästare. Den 1 juli 1954 hade verkstadsavdelningen bildats med arméöverdirektören som chef och närmast ansvarig för reparationstjänsten. Han blev 1958 också chef för Tygtekniska kåren, som omfattade all teknisk personal i armén.
Den tekniska personalen var indelad i yrkesgrenar, vilka var vapen, markpjäs, bil, stridsvagn, maskin, luftvärnspjäs, signal, radar, luftvärnsinstrument, luftvärnsrobot, helikopter och optik.
Enligt 1914 års härordning uppsattes vid dåvarande fälttelegrafkåren ett tygkompani vars uppgift var att bedriva hantverksutbildning och sätta upp verkstäder. Detta kompani blev alltså embryot till Mekanikerskolan vid Arméns Stabs- och Sambandsskola. Men från tygkompaniet till mekanikerskolan var vägen lång.En utförlig beskrivning av signalmekaniker utbildningen framgår av Signalmekanikerutbildning i armén (5,3 MB) Författare: Sven Bertilsson.
