Armén
Luftvärnsstrålkastare
SATT utvecklade en konstruktion som gällde en transportabel fjärrstyrd 150 cm luftvärnsstrålkastare med lyssnar-apparat och maskinvagn. Strålkastaren var utförd i lättmetall med en spegeldiameter av 150 cm och en ljusstyrka uppgående till 900 miljoner normalljus i ljuskonen som under normala förhållanden hade en räckvidd på 7 - 8 km. På detta avstånd var flygplanet tillräckligt belyst för artilleriets målföljning. Fjärrstyrningen kunde ske med en riktapparat från vilken strålkastaren betjänades. Denna riktapparat hade en nattkikare som synkront följde strålkastarens höjd- och sidorörelser, dels ett följevisarsystem som angav lyssnarapparatens vinkelvärden. Från denna riktapparat kunde man således följa lyssnarapparatens rörelse och vidareförmedla dem till strålkastaren.
Enligt arméorganisationen utgjordes en strålkastartropp av en ledarstrålkastare med rikt- och lyssnarapparat och tre följestrålkastare med teletaktorapparater.
Firma Goerz i Wien svarade för lyssnarapparaterna. Det var en helt säregen typ av apparat, konstruerad av Dr Raabe hos Goerz. Sin ide hade han fått med fladdermusen som förebild som lär ha ett särskilt utpräglat hörselorgan. Med denna lyssnarapparat kunde det flygande målet uppfångas och följas på avstånd upp till fyra km vilket ingen annan apparat vid den tiden kunde prestera.
På grund av sitt utseende döptes lyssnaranordningen till Fledermaus ett namn som sedan behölls när ”lyssnandet” övergick till att bli radarspaning med ett system som döptes till Super Fledermaus.
När 150 cm strålkastarna var i produktion var det dags att med hjälp från Berlin ta fram underlag för 60 och 110 cm strålkastare för marint utförande.
Beställningar erhölls från den danska flottan för nybyggda jagare samt för finska flottans nybyggda kryssare.
