Engångsbatterier
M2671-002020 (B 1,5V) M2671-205010 (Batteri för Ra 130, 90) M2671-206010 (Batteri för Ra 100,A60+90/C4,5)
Allteftersom fältförbanden tillfördes elektromekaniska och elektronikprodukter så ökade behovet av att ha en effektiv och väl utbyggd strömförsörjning. I detta avsnitt ges en kortfattad översikt över vilka olika produkter som ingått i strömförsörjningen.
Huvuddelen av underlaget är hämtat från Signaltruppernas historia 2012 ISBN 978-91-633-9245-0.
När de första telegraferingsapparaterna kom i drift på 1870-talet uppkom behovet av en strömkälla som kunde driva telegrafreläet. Fälttelegrafbatteri m/1886 var ett så kallat Leclanchés element. Anoden består av en cylinder av brunsten (MnO2), katoden en zinkstav och allt nedsänkt i ett glaskärl fyllt med salmiak (ammoniumhydroxid). Gassner visar 1888 att elementet kunde förenklas genom att kärlet består av en zinkbägare som negativ pol, anoden utgörs av en kolstav, som elektrolyt används salmiak uppsugen av sand, sågspån o.d. Kärlet förseglas med asfalttjära. Cellen ger en spänning av 1,5 volt.
Dagens standardceller är gjorda på samma sätt, pluspolen är dock gjord av brunsten. För att ge högre spänning seriekopplas celler till batterier. Exempelvis har radio 130 ett batteri som lämnar 67,5 volt. För att man skall få denna spänning är 45 stycken celler hoplödda. Brunsten, zink, salmiak cellerna har en relativt hög självurladdning. För att minska självurladdningen kan batterierna förvaras i kyla. Försvaret lagrade tidigare ett stort antal batterier i egna och förhyrda fryshus och vid vissa mobiliseringsförråd även i frysboxar. Ett problem var att fukt, kondens kunde tränga in till lödningarna och därigenom försämra tillförlitligheten. Lagringstid upp till tio år med cirka 80 % kvarvarande kapacitet. På 1970-talet kom en ny typ alkaliska celler där elektrolyten består av kaliumhydroxid, anod är av mangandioxid, katod zink. Dessa celler har 3–5 gånger så hög kapacitet som salmiak typen. Självurladdningen är mycket låg varför cellerna kan förvaras i rumstemperatur i cirka fyra år. Batterier med ännu högre kapacitet finns på marknaden i form av nickelhydroxid batterier. Dessa har cirka tre gånger så hög kapacitet som alkaliska batterier.
Torrbatterier är inte laddningsbara batterier. Från början var dessa av typen brunstensbatteri men numera finns även andra typer t.ex alkaliska batteri.
Brunstensbatteriet har zink som katodmaterial och en kolstav omgiven av mangandioxid (brunsten) som anodmaterial. Elektrolyten består av en blandning av ammoniumklorid (salmiak) och zinkklorid.
