PN-59
Apparatenhet och manöverlåda PN-59
För navigering i Fpl 35 togs Navigeringsradar PN-59 fram. Utrustningen utvecklades av Svenska Philips och över 600 enheter tillverkades.
Navigeringsradar PN-59/A var en flygburen navigationsutrustning och en vidareutveckling av PN-50. PN-59/A kom i bruk under första hälften av 1960-talet och användas i Fpl-35 jakt- spanning- och skolflygversioner. Tillsammans med navigeringsfyrarna PN-601 och PN-513 användes den för navigering och tillsammans med Iandningsfyren PN-521 vid landning.
Kommunikationen mellan PN-59 i flygplanet och radarfyrarna på marken skedde med pulsade och kodade signaler på VHF-bandet. Flygföraren valde fyr genom att ställa in fyrens frekvens och kod med manöverlådans fyrväljare.
Med manöverlådans funktionsväljare valde flygföraren navigerings- eller landningsfunktion. Information om avstånd presenterades på avstånds-indikatorn och riktning presenterades på styrindikatorn.
Varje fyr har en speciell kombination av pulskod, sändar- och mottagarfrekvens.
Flygföraren väljer fyr genom att ställa in fyrens pulskod- och frekvenskombination, som för navigeringsfyrar bestod av två bokstäver (fyrkod) och för landningsfyrar av en bokstav. Kombinationerna ställdes in på manöverlådan med två vred (fyrväljare) för navigeringsfyrar och med ett vred för landningsfyrar.
Informationen från PN-59, behandlades i flygplanets datacentral och presenterades tillsammans på en AHK-indikator (avstånd-höjd-kommando) samt på en styrindikator.
Avståndet till fyren kunde presenteras på ett avstånd upp till 400 km.
I navigeringsfunktion bestämdes riktning och avstånd till navigeringsfyr PN-60 med hjälp av kodade frågepulser som sändes ut av PN-59 och som besvarades av PN-60. Fyren sände ut kodade svarssignaler via en rund-strålande antenn och i flygplanet togs signalen emot via två antenner, en i vardera luftintaget. Tiden mellan utsänd frågepuls och mottagen svarspuls utgjorde ett mått på avståndet och skillnaden i signalamplitud från de två mottagarantennerna var ett mått på riktningen till markfyren. PN-59 kunde vid radiotystnad även utvärdera riktningen till markfyren utan att skicka ut frågepulser eftersom markfyren förutom svarssignaler också kontinuerligt sände ut signaler.
Informationen från PN-59 behandlades i flygplanets datacentralen så att flygföraren automatiskt fick lämplig inflygningskurva och plané.
Navigering utan frågepuls
Navigering med frågepuls
Vid landning arbetade PN-59 tillsammans med Landningsfyr PN-621 (Barbro) och presenterar avstånd och sidlägesinformation för flygföraren.
Datacentralen får kontinuerligt besked om flygplanets sidläge i förhållande till grundlinjen, vars geografiska sträckning är bestämd av fyrens riktning, Fyren är inriktad så, att grundlinjen (QFU elektriskt) avviker högst 4 grd från landningsbanans symmetrilinje (QFU geografisk) och skär denna 8OO m utanför bantröskeln. Utrustningens avståndsområde för landning är 40 km.
Landning med PN-59 och PN-52.
I flygplanet erfordras en sändarantenn och tre mottagarantenner för signalöverföring mellan flygplan och fyrar. En mottagarantenn är rund-strålande och används även för kommunikationsradio. De två andra mottagarantennerna har riktningskarakteristik och används enbart för navigering.
Teknisk data
Antal kanaler vid:Navigering 11 st av vilka fyra kan väljas
Landning En st
Frekvensområde 217-249 MHz
Styrning Kristalloscillator
Antennimpedans 50 Ω
Antal pulser Tre för varje fråga
Pulslängd 1 µsek
Pulstoppeffekt ≥ 500 W
Avståndsnogrannhet Bättre än 1 %Utrustningen användes under hela Fpl-35 operativa tid och togs ur drift i samband med att Fpl-35 slutade flyga 1999.
