Baskabel
Baskabeln började vid stabsplatsen med baskabelskåp B1 och avslutades i Uom. Ett antal abonnemang (8-10 st) från Televerkets telestationer kopplades in på lämplig plats längs kabelsträckningen. Huvuddelen av tillgängliga par i kabeln användes för telefontrafik via manuella växlar, eller för trafik mellan växlarna. På basen fanns en länkanslutning som också var ansluten via baskabeln.
Kabeln var en trycksatt kabel med 54 par. Varje individuell tråd var isolerad med papper och det yttre höljet på kabeln bestod av plast och innanför plasten fanns ett rillat plåthölje. Kabeln var känslig för fuktinträngning och därför fanns minst en luftkompressor som kontinuerligt såg till att ersätta luft som försvunnit i någon mindre läcka.
Varje skåp märktes med ett löpande nummer som började med bokstaven B. Skåpen var av olika storlek, beroende på hur många par som var uppskarvade från den nedgrävda huvudkabeln. Förhoppningen var att kabeln låg bättre skyddad under markytan och att det skulle bli begränsade skador om skåpet ovan jord skulle förstöras vid ett fientligt anfall mot basen.
Varje skåp eller kopplingspunkt hade en anslutning för s.k. katastrofkoppling. Möjlighet fanns att till valfri plats koppla fram 10 par, av de som kabeln innehöll, och därefter rulla ut en 10parskabel på marken för att delvis överbrygga den skadade sträckan.
Varje O-bas hade en tilldelning på 18 rullar 10-parskabel med en längd av 200 meter till detta ändamål. Ett mindre antal kortare 10-parskablar fanns att tillgå vid behov.Läs mer i:
Flygbassystemet Bas60 (1,3 MB) Författare: Jörgen Rystedt. (F04/05)