Flygtrafikledning
Flygtrafikledning med radio.
När de första militära radiostationerna för samband mark-flyg anskaffades 1916 var funktionen att informera om iakttagelser från flygplan till mark. Flygningarna förutsatte optisk sikt och en vindstrut på dåtidens gräsfält informerade piloten om vindriktningen. Kommunikationen till flygplan skedde i huvudsak med optiska signaler som dukar, flaggor, signallampor och lyspistoler.
När Flygvapnet bildades 1926 med fyra flygkårer och en flygskolekår tillfördes från armén och marinen bilburna radiostationer samt gniststationer m/17 och Fr m/20.
Den första markradion som anskaffades av flygvapnet var Mr m/26 följd av Mr m/28. Sändarna och mottagarna var tillverkade av SATT och var av samma typ som de bilburna.
Sambandet mark-flyg utfördes med telegrafi på LV- och KV-banden och skedde mellan divisionerna och flygplanen.
Enligt den knappa information som finns var det vanligt att telegrafisten satt i ett av fordonen och hade telefonkontakt med divisionen.
När begreppet Flygledning uppstod är svårt att ange. Under ett studiebesök om flygsäkerhet i Tyskland 1930 kom besökarna i kontakt med en funktion som kallades för ”Flugleiter” och som översattes till ”Flygledare”. Denna funktion inrättades med en person vid en flygplats i södra Sverige. Starten för den militära flygtrafikledningen är daterad till 1938.
Såväl flygplan som radioutrustningar utvecklades snabbt under 20- och 30-talen och behoven av att flyga under sämre väderförhållanden ökade. Sambandet skedde med telegrafi. Det var inte lätt att i de delvis öppna flygplanen med hög ljudnivå kunna klara av ett dubbelriktat telegrafisamband.
Under 30-talet började telefonisamband att användas på Kv-bandet och för samband med flygplan användes kortvågsradio.
För flygsäkerheten fordrades ett snabbt samarbete mellan flygtrafikledning, väderleksavdelningen och signalavdelningen. För detta ändamål byggdes under mitten av 40-talet kanslihus vid flottiljerna där de tre funktionerna samlades. På kanslihusets tak inrättades en kupa för flygtrafikledningen som kallades Kommandocentral. Här utfördes flygtrafikledning med start och landningar med telefoni på kortvåg.
En milstolpe för radio var när flygvapnet under slutet av 2:a världskriget kom över VHF radiostationer i nödlandade flygplan. Det resulterade i att närmre 2000 radiostationer köptes in från surpluslager i Europa för såväl mark som flygapplikationer.
Nu tog utvecklingen av radio för flygtrafik en stor fart. En sammanfattning av det svenska flygvapnets historia om markradio för flygtrafikledning finns att läsa i Radio för flygtrafikledning.
Radioutrustningarna presenteras kortfattat under respektive "knapp" i kolumnerna "Radio Flygtrf.ledn" på sidan "Radio".
Dokument
Radio för flygtrafikledning (Arne Larsson)