Tmr X
Radiostation Tmr X
Radiostation Tmr X var en terränggående mobil radiostation som levererades 1950 i ett antal av 10 st fordon. Fordonen tillfördes flygflottiljernas sambands-sektion för samverkan mellan flygvapnet och armén och betjänades av en sambandsofficer och två signalmekaniker. Signalmekanikerna var också förare av fordonet.
I ett PM från 5 juli 1944 Tjf CFS K.J.A. Silfverberg står bland annat:
” I 1941 års försvarsutrednings betänkande skall i lbfljstab (Luftbevaknings-flottiljstab) ingå en sambandssektion till vilkens förfogande skall stå en transportabel (terränggående) Mr (markradio) och en strv (stridsvagn?). Den senare tillhandahållen av chefen för det arméförband som samverkar med basförbandet. Såsom terränggående radiostation vid sambandssektion har hittills använts Tmr VIII (Tmr IX). Denna har emellertid visat sig vara för tung och svårhanterlig samt är icke terränggående varför den inte är lämplig för ändamålet.”
Den nya radiostationen ska ha en räckvidd av c:a 10 mil vid telefoni-förbindelse med flygplan i luften. Stationen skall kunna betjänas av antingen radiosignalist eller sambandsofficer. En terränggående Tmr med högsta möjliga effekt bör inom ramen för disponibla medel tas fram. Den skall kunna komma fram på småvägar och över dåliga broar (vad) men behöver inte ha samma framkomlighet som en stridsvagn. Bepansring (mot 8 mm projektiler) är önskvärd av vitalare delar.
Den 23/1 1948 ordererkänner Signalverkstäderna i Sundbyberg provmontage av 1 st Tmr X i jeep typ Fargo till en kostnad av 1200 kr. Handläggare vid KFF är E Sörelius.
Den 11 augusti 1948 sänder KFF en offertförfrågan på 4 st Tmr X till Svenska Radioaktiebolaget och SATT.Den 30/11 1948 avges ett yttrande över offerter från SRA och SATT där följande är ett utdrag:
- Vid granskning av SRA och SATT offerter på Tmr X framgår att SRA grundligare genomarbetat de med stationens konstruktion förknippade problem än SATT och erbjuder lämpligare apparatur än den senare firman.
- SRA offert slutar på 79 100 kr och SATT på 80 180 kr per station. Den faktiska prisskillnaden måste emellertid sättas högre än så därför att SRA offert inkluderar mera materiel än SATT.
- Den i SRA offererade UK-stationen användes standardiserade svensk-tillverkade rör medan SATT använder rör av Telefunken fabrikat
- Som sammanfattning kan sägas att den av SRA offererade stationen är lämplig för sitt ändamål, billigare och tekniskt sett lämpligare än den av SATT offererade stationen.
Beställningen lades på SRA och1950 levererades 10 st fordon med följande utformning.
Fordonet var sexhjuligt med ett Dodge chassi typ WC-63 och med en sexcylindrig motor på 92 hk. Bilmotorn hade två laddningsgeneratorer där det ena var avsedd för fordonets strömförsörjning och den andra för radio-utrustningen. Karossen var en stålkaross från Nyköpings karosseriverkstad.
Större delen av fordonet utgjordes av ett stationsrum som värmdes upp av ett värmesystem som var sammankopplat med bilmotorns kylsystem. Karossen var fullständigt värmeisolerad.
I radiostationen ingick en kortvågsutrustning typ Mr II med sändare Mrs II och mottagare Mrm II. Det var en delvis ombyggd flygradiostation av typ Fr II som markanpassats och fått benämningen Mr II. Kortvågsutrustningens sändare och mottagare var vibrationsdämpare fjädrande upphängda i ett gemensamt stativ. Som reserv fanns en kortvågsmottagare typ Philips R 209 och som också kunde användas för passning.
Radiostation Mr II med sändare och mottagare.
I Tmr X fanns också två UK-stationer bestående av Fr VII sändtagare (samma som Frm V) med omformare och manöverapparater. Två manöverapparater var nedfällda i stationsrummets bord och två var placerade vid reserv-förarplatsen i förarhytten. Manöverapparaterna var placerade så att de kunde manövreras alternativt från stationsrummet eller reservförarplatsen.
För radiosamband med armén erhölls radiostation Ra 100.
Från stationsrummets manöverplats anslöts mikrofon, högtalare, telegraferingsnyckel till de olika apparatenheterna. Vid reservförarplatsen kunde en 15 m lång manöverledning kopplas in för betjäning av UK-stationerna utanför fordonet. I manöverpanelen fanns en tre linjers telefonväxel inbyggd för anslutning till yttre telefonlinjer.
Antennanläggningen utgjordes av en fällbar vertikalantenn för KV-stationen, två dipolantenner för UK-stationerna och ett fjädrande antennspröt för reservmottagaren. Kortvågsantennen var en 5,5 m lång vertikalantenn med fjädrande antennfäste.
En bärbar FM-UK station ingick i utrustningen för användning av sambands-officeren under förflyttning till fots för förbindelse med Tmr X. Det var den amerikanska ”Walkie-talkie” SCR-536 som anskaffades. Räckvidden var c:a 5 km.
Bärbar UK station
Den från radioutrustningens drift erforderliga strömförsörjningen togs från en blyackumulator som laddades från bilmotorn eller från en likriktare som anslöts till ett yttre växelspänningsnät.
Reservmottagaren för KV och Ra 100
Teknisk data.
Mr II sändare
Frekvens: 2,6-5,2 MHz
Vågtyp A1 och A3
Uteffekt A1 40 W, FM 20 W
Mr II mottagare
Frekvens 0,21-5,0 MHz i fyra band
UK sändare o mottagare
Beteckning SCR-522
Frekvens 100-156 MHz
Vågtyp A3
Antenner
UK-stationerna 1 lättmetallrör i två delar, längd 5,5 m
Reservmottagaren 1 stålspröt 2m
UK stationerna 2 antenner av lättmetall
Bärbar radio SCR-536, Frekvens 3,5-6,0 MHz
Stationsrummet
För mer information se FHT dokument Flygvapnets radiosystem, del 1, 1916-1945 (28 MB) Författare: Arne Larsson (F13/09).
