Försvarets Historiska Telesamlingar

---

 

Tiden fram till 1945

Behovet av radiosamband mellan flygplan och mark för försvaret startade här i Sverige 1916 och har sedan dess varit föremål för en stor kontinuerlig utveckling där ny teknik fortlöpande ger nya möjligheter. Starten var att från en radiosändare i flygplan rapportera artilleriets träffar till en mottagare på marken.

Radioutvecklingen gick snabbt framåt och telegrafin ersattes med tal, med elektronrör kunde bandbredder göras smalare och ge bättre sambands-kvalité.

Långvågen ersattes med kortvåg och under periodens sista år kom det svenska flygvapnet över VHF stationer från nödlandade västmakts flygplan.
Luftbevakning har funnits i olika former från början av 1900-talet, där bland annat tullbevakningen ålades att ofördröjligen rapportera iakttagelser om främmande luftskepp och flygmaskiner.

Luftbevakningsstationer (ls-torn), upprättades under början av 30-talet längs kusterna, runt skyddsföremål som flygflottiljer och viktiga försvars-industrier, samt utefter de sannolikaste flygvägarna till dessa.

Luftbevakningscentraler (Lc) infördes till vilka ett antal Ls rapporterade in sina iakttagelser. Under slutet av krigsåren (1943) var landet indelat i 23 st Luftbevakningsområden (Lbo) som vardera innehöll ett Lc och tillsammans 1500 st Ls-torn.

Lc meddelade på tråd till en kommandocentral (KC), som normalt fanns på flygflottilj och som över slingutrustning Tfn. 43, kunde ge jakten information och order om start.

Dessa Kc vid jaktförbanden ombildades senare till Jaktcentraler (Jc), som användes för stridsledning av jaktflyget.

Som reserv för Lc upprättades rörliga Luftbevakningskompanier, vars anläggning inrymdes i två bussar, expeditionsbuss och radiobuss och som benämndes för Busslc. Åtta par bussar avsågs att anskaffa för att kunna uppställas på 19 st förberedda platser. Varje militärområde tilldelades ett Busslc par. De användes bland annat vid Norska gränsen 1943.

1942 godkände ÖB att flygvapnet upprättade egna Ls, som senare kom att kallas för Jaktls. Dessa försågs med radio och från Ls kunde då iakttagelser rapporteras direkt till Jc. Jakten kunde nu starta på order från Jc med rapporter direkt från Jaktls och detta förkortade avsevärt aktionstiden. Jaktls uppfördes för skydd av Stockholm (F 8), Göteborg (F 9) och Skåne (F 10).

Inom respektive område upprättades 15 st Jaktls, sammanlagt fanns det alltså 45 Jaktls. Radion vid Jaktls utgjordes av för markbruk modifierade flygradiostationer Fr typ III. Radioutrustningen kallades ”Mr Fr III”.

Flygvapnets lösning blev därmed lik den finska. (I början benämndes denna nya typ av radiostationer för radiols, men man ändrade efter en tid benämningen till jaktls, för att undvika förväxling med armens luftbevakning, som hade infört radiostationer för rapportering Ls-Lc, som även benämndes som radiols).

Vilka möjligheter fanns under denna tidsperiod att utföra stridsledning med radio? Försök gjordes från flygkårer och staber som rapporterade att detta var möjligt.

Från sent 20-tal finns rapporter som redovisar att prov utförts med ”radiostridsledning” med gott resultat.

Bilburen radio m/32. (Foto. Flygvapenmuseum)

Markradiostationerna under flygvapnets tio första år hade anslutningar för tråd, som medgav att de kunde moduleras på stora avstånd. I praktiken fanns två operatörer i de mobila enheterna vid övningsflygplatserna som med telefon var anslutna till flygkårer eller staber. På direktiv från dessa hölls kontakt med jaktpiloterna med telegrafi. Inom en grupp var inte alla flygplan bestyckade med radio och det kunde i vissa fall bara vara gruppens ledare som hade radio och ledde den gemensamma aktionen.

En annan viktig parameter var jaktflygplanens beväpning. De var inledningsvis bestyckade med kulsprutor som var besvärliga att hantera och dess vikt påverkade flygplanens manövreringsmöjligheter. Därför förekom det att kulsprutorna monterades ned. Under sådana förhållanden var inte stridsledning med radio så meningsfull.

 

Tiden 1945-1960

Allmänt
Begreppet Stridsledning med radio anges i rapporter från slutet av 1920. Vad som avses med stridsledning på radio kan vara svårt att förstå, men troligen menades att man på radio kunde leda jaktflygplanen i riktningar mot lokaliserade mål. Jaktplanen var ensitsiga och informationen sändes med Morse med Q-förkortningar. Ledaren visste inte var målet och jakten var är utan kunde enbart agera med iakttagelser från ls.

Under slutet av 1944 när det 2:a världskriget började skönja sitt slut blev västmakterna (USA och England) mer villiga att leverera bl.a. radioutrust-ningar, radar och flygplan till Sverige som startade våren 1945. Med detta kunde ett mer effektivt stridsledningssystem byggas ut.

Stridsledning under 1940-talet.

Ett antal Ls-torn var anslutna till Ledningscentraler (Lc), där informationen sammanställdes, utvärderades och skickades vidare på tråd till Jaktcentral (Jc) vid jaktflottilj. Jc erhöll också information från Radarstation Er IIIB på tråd och från Jakt Ls över radio eller radiolänk. I Jc behandlades uppgifterna ytterlig-gare och efter beslut gavs startorder till jaktflyg på krigsflygplats över tråd till operatörer i Tmr-VIII/IX som vidarebefordrade startordern med tfn. 43 till jaktflygplanen. När flygplanen startat hölls kontakt med dessa från radion i Tmr med tal på kortvåg och under andra halvan på 40-talet på UK-bandet med Fmr-5. Möjlighet fanns även för Jc att modulera radiostationerna i Tmr men detta användes troligen enbart som prov och försök.

Detta var starten för det som något senare kom att kallas för Stril-50.
Nu byggdes luftbevakningen ut med Luftbevakningsgruppcentraler (Lgc) och Luftförsvarscentraler (Lfc), krigsflygfälten kompletterades med ny utrustning och radiomässigt tilldelades kommandoplatsfordon (KPL), till vilka flottiljens kommandofunktion kunde placeras vid övningar och skarpa lägen.

Stril 50.

Stril-50 innehöll tre delar från det äldre systemet:

• Ledningscentral Lc
• Jaktcentral Jc
• Luftvärnscentral Lvc

I Jc delen fanns bland annat Radarjaktledare (Rrjal) som på tråd gav startorder till jaktflygplanen på krigsflygplats. När flygplanen startat stridsleddes de av Rrjal med information från luftläget på kartbordet med radio, dels över egen radio eller med radio i Tmr eller RK-01 C/R. Allt detta var ett mycket stort framsteg, men det innehöll begränsningar, som bland annat radarstationernas prestanda och radiostationernas räckvidder. Detta var en av anledningarna till att man redan under början av 50-tal tog beslut om att införa Stril-60.

Radio för stridsledning
Under krigsåren var Fmr I – IV och Tmr VIII och IX flygvapnets tongivande radiostationer och innehöll radio på lång- och kortvågsbanden.

De flygplan av typ Mustang som köptes 1945, var utrustade med UK-radio SCR-522. För att säkerställa radiosambandet beställdes enligt ovan10 st. flygradiostationer för markinstallation, vid de flottiljer där flygplanen skulle baseras. Markstationerna fick benämningen Fmr-5. Detta var starten för stora inköp av UK-radio från de stora lager som fanns i Europa efter kriget. Sammanlagt bedöms att 2000 sändtagare köptes in.

Markradiostationen installerades på alla anläggningar och platser som hade samband med flygplan som för stridsledning var Jc, Tmr-VIII, Tmr-IX och Tmr-X, KPL, RK-01 C/R och Lfc.

Parallellt med detta hade markbaserad radar anskaffats. Först 1945 med radarstation ER IIIb och något senare 1948 med radarstation PJ-21. Nu kunde flygplanen följas i luften från radarstationernas PPI:n och med radio ledas mot mål.

Det gav möjlighet till en ny typ av stridsledning där radarjaktledaren gavs möjlighet att relativt fortlöpande kunna stridsleda på radio.

Detta var även början till att speciella radiostationer anskaffades för stridsledning från ledningscentralerna och annan radio, för samband mark-flyg vid flottiljer och flygbaser.

Före leveransen av PJ-21, fanns ingen erfarenhet i Sverige, av att en radar-jaktledare (Rrjal) med indikatorbilden (PPI) framför sig, att med radio leda jaktflygplanen till och under anfall. PJ-21 blev den första radar station i landet för sådan radarjaktledning.

Radarstation PJ-21.

Radarstation PJ-21 utgjordes av 6 st. fordon av vilka ett benämndes indikatorvagn. I denna vagn fanns tre operatörsplatser med PPI:n där radarbilden kunde följas. Där fanns också en manöverpanel för radio och telefon. Radion bestod inledningsvis av tre st. Fmr V, som var installerade i stationsvagnen. Varje radiostation hade fyra förvalda frekvenser, vilket innebar att PJ-21 kunde manövrera 12 st. frekvenser.

Indikatorvagnen med tre operatörsplatser.

Bilden nedan visar manöverplatsen för en radarhytt med manöverutrustning mot Fmr IV och Fmr V. Betjäningsutrustningen till vänster på bordet. (En tidigt tagen bild innan RK-01 infördes).

Under slutet av 40-talet stod det klart att radiostation Fmr 5 skulle behöva kompletteras med en modernare radio på UK-bandet. Bland annat med anledning av det ökade antalet flygplan och det utökade ledningsbehovet med flera radiofrekvenser.

Genom underrättelseverksamhet visste flygstaben om att fientliga bombföretag hade med sig speciella flygplan med störare mot radio. Varje sådant flygförband som medförde störsändare skulle komma att omge sig med en så kallad radiostördimma. Egen jakt måste från lfc eller framskjuten jaktradar, med bibehållen radiokontakt, kunna ledas så långt in i denna stördimma att de fick ögonkontakt med fienden, eller kunna se denne på flygplanets radar. Detta var emellertid endast möjligt, om våra egna markstationer förfogade över så starka sändare, att den egna radiosignalen hördes starkare än fiendens sändare, inom det luftrum som vi önskade kontrollera.

Den radioförbindelse som ansågs vara mest sårbar för fientlig störning var radioförbindelsen mellan stridsledaren och jaktförband i luften. Denna förbindelse bedömdes, enligt erfarenheter från andra världskriget, att komma utsättas för mer eller mindre permanent störning så ofta som tillfälle gavs.
Det var nödvändigt att få så hög uteffekt som möjligt från marksändarna och med riktantenner få en förstärkt signal i huvudriktningen.

Med anledning av störhotet gav KFF beredningsarbete en inriktning på att en 50 W sändare med ett 350 W effektsteg var tekniskt ekonomiskt möjligt att anskaffa. Till detta skulle en manövrerbar riktantenn anskaffas, med en antennförstärkning på c:a 10 dB. Med detta skulle en uteffekt i huvudloben motsvarande en rundstrålande sändare på c:a 3 000 W erhållas. I rimligt störd miljö och med det störande flygplanet på ett visst avstånd, beräknades en radioräckvidd på 100 km.

1950 beställdes VHF radiostation RK-01 från Standard Radio med första leverans 1952. Radiostationen var den första egna utvecklade utrustningen på VHF-bandet med frekvensområdet 100-156 MHz, den var mycket modern och utgjorde ett stort radiomässigt lyft för Flygvapnet.
Till radioutrustningen beställdes ett effektsteg på 350 W.

Strilradiosystemet för Lfc 50, utgjordes av betjäningsutrustning i Lfc för 10 radiokanaler, med lokalt placerade radio utpunkter, som var bestyckade med RK-01 och FMR-5, på VHF bandet. Radio utpunkterna var fasta anläggningar, belägna på ett avstånd av max 10 km från Lfc. Längre fjärrbetjäningsavstånd av radioutrustningen, var vid denna tidpunkt inte möjlig, varför den operativa radioräckvidden begränsades till den egna radions täckningsområde, som med flygplan på låg höjd, inte var stor och speciellt inte om man var utsatt för riktad störning. Med telefon kunde operatörerna vid Lfc överlämna ledning av flygplan, till ur täckningssynpunkt lämpligare platser, som kunde utgöras av de framskjutna PJ-21 stationerna.

I samband med införandet av Radiostation RK-01, kompletterades PJ-21/R stationerna med två fordon, som benämndes RK-01 C/R bestående av två fordon, mottagarterrängbil och sändarterrängbil. Antennutrustningen fick transporteras på en lastbil.

Markradiostationen innehöll:

• Två markradiostationer FMR-5 för sändning och mottagning på 12 kanaler.
• Två RK-01 kanaler med två reservkanaler
• Effektsteg 201
• Antennutrustning
• Plats för installation av två radiolänkstativ RL-02
• Två manöverpaneler för RK-01
• Två manöverpaneler för telefon och UK stationerna.

Fmr V och RK 01 i mottagarterrängbilen

 

---