Luftförsvarsgruppcentral (Lgc)
1948 överfördes Luftbevakningen från armén till flygvapnet som fick uppgiften att bygga ut luftbevakningen över hela landet. Detta gjordes genom att ett antal luftförsvars sektorer infördes samt ett antal Luftförsvarscentraler LFC m/50.
Sedan krigsåren fanns att mycket stort antal Luftbevakningstorn (Ls-torn) och Markradar hade börjat införas med radarstationerna ErIII-B och PJ-21. Detta system benämndes Stril 50. 1944 anges i vissa dokument att c:a 1400 Ls fanns inom landet som rapporterade till 23 Ledningscentraler (Lc) i landet. Detta var inte hanterbart varför beslut togs om att införa filtreringscentraller (LGC, Luft Grupp Centraler). Antalet LGC varierar i äldre dokument från planerade 134 till troligt installerade 77.
Stril-50 systemet med många av CVA arbetsuppgifter.
Bilden ovan visar Stril-50 systemet med ingående utrustningar. Här kan noteras att CVA medverkade med installation vid de flesta av platserna där det kan nämnas Radarstation PJ-21, Spaningsradar, Radioutrustning RK-01 C/R, LGC och LFC-m/50.
I LGC erhölls en relativ snabb information från Ls-tornen om annalkande flyg och kunde skicka ut flyglarm. Beslut togs om att varje LGC skulle förses med en Luftförsvars sändare (Luforsändare RT-01) för att lämna information om fientliga och okända flyg- och robotföretag. Dessutom kunde annan information ges om luftlandsättningar, bombfällningar, kärnladdningsexplosioner och radioaktivt nedfall. Även eget långsamt gående flyg (<360 km/h) rapporterades. Denna luftlägesbild meddelades militära förband, civilförsvar, industri och allmänheten.
1951 får CVA en beställning ”Beträffande montage av radioutrustning för luftförsvarsorientering (Radiolufor RT-01)” på att färdigställa 4 provanläggningar för Radiolufor med manövrering från LGC. I beställningen angavs att närmare uppgifter om arbetets omfattning och art har underhand meddelats Fld. Gussing som då var chef för CVA Elsektion. Kostnaderna beräknades till c:a 10 000 kr per anläggning. Arbetet kom att ledas av verkstadsförman O Ottosson CVA och startade i april 1951.
Efter färdigställandet och utvärdering av framkomna erfarenheter skall ytterligare 13 anläggningar färdigställas.
Därefter fortsatte utbyggnaden och inom landet fanns 89 operativa sändare. Flertalet av dessa installerades av CVA. Arbetet dokumenterades av Rune ”Foto Lasse” Larsson CVA och finns sparade i ett stort antal glasplåtar. Bilderna kännetecknas av att det står CVA årtal och ett nummer. Vissa bilder har beskurits och då saknas denna information.
1953, ett arbetslag lämnar CVA för en RT-01 installation med bl.a. en jordlinetraktor
Masterna, som benämndes Rörmaster, fanns i två längder med höjderna 36 respektive 55 m. Luforsändaren arbetade på långvågsbandet och masten utgjorde antenn som var en paraplyantenn med topplinor. Antennmasten stod på en isolator med isolerade antennlinor.
Jordlineplogen, CVA montör reser antennmasten och antennmasten
Antennavstämningsenheten var placerad i en nedgrävd bunkerlåda vid masten. Med en diameter på 100 m fanns ett motviktsnät bestående av nedgrävda kopparlinor som grävts ned med hjälp av kabelplogen.
Isolatorn, antennavstämningsenheten och apparathusen
Sändaren som var kristallstyrd var placerad i en hydda en bit från sändarantennen som i vissa fall kunde vara upptill 1 km från LGC. Sändaren var tillverkad av G.E.C, General Electric Co Ltd, England med den äldre flygvapen beteckningen FR 43500. Frekvensområdet var 250 - 450 kHz, med uteffekten 150 Watt och var amplitudmodulerad (A3).
Antennavstämningsenheten var också tillverkad av GEC. För att inom vissa LGC områden kunna täcka en större yta skaffades ett effektsteg på 1000 W som tillsammans med en ny antennavstämningsenhet tillverkades av SRT i Sverige, även dessa installerades av CVA.
Under åren som gick modifierades Luforsystemet ett antal gånger såväl apparatmässigt som systemmässigt och 1987 avvecklades långvågssändarna.
Det blev en lång period för CVA med Lufor som såväl installatör, tekniskt stöd som Centralverkstad/Huvudverkstad med översynsarbeten vid anläggningarnasom gav mycket stora arbetsuppfter.
Luforsändarna fanns utspridda över landet som bilden nedan visar.
LGC m/48 och LGC m/50
Läs mer här:
CVA med efterföljande verksamheter, namn och ägare (77 MB) Författare Arne Larsson m fl. (F01/24)
Stril 50 utdrag (1,1 MB) Författare: John Hübbert. (F03/07)
Detta dokument är ett utdrag ur det Stril 50 dokument som John Hübbert skrev för FHT:s räkning 2007. Detta dokument är publicerat i Flygvapenmuseums årsbok, Ikaros 2008.
Det fullständiga Stril 50 dokumentet finns att läsa på Försvarshögskolan, Krigsarkivet, Flygvapenmuseum, F21 förbandsmuseum och Teleseum vid Ledningsregementet i Enköping.
Det finns en uppdaterad och kompletterad med mer information, version 3 av Stril 50 Stridslednings- och luftbevakningssystem modell 50, F04/22 och finns att läsa enligt ovan.
Bok
Luftförsvarsgruppcentral - Lgc. En teknik som varade i 40 år. Författare: Mats Nordström.
Denna publikation gavs ut första gången 2016 som en tryckt bok ISBN 978-91-639 0947-4
Det finns en utgåva 2 som är en utökad och kompletterad version anpassad för läsning i dator. Den får inte utnyttjas i kommersiellt syfte eller att delvis vidare brukas i andra sammanhang utan tillstånd från FHT och författaren.
Den finns inte publicerad på hemsida ännu.
Länkar
Lgc (FHT)