Radiostation Ra-154 MT.
(Radio för ytbärgare)
Bakgrund
Flygvapnets helikoptrar med uppdrag inom flygräddningstjänsten (FRÄD) hade i besättningen en ytbärgare. Denna, som under aktuell anskaffningsperiod var värnpliktig, arbetade i en svår miljö. Oberoende av väderförhållanden till lands eller sjöss ingick det i hans uppgift att hissas ner från helikoptern för att fullgöra sitt uppdrag.
Ytbärgarens klädsel var anpassad m. h. t. det enskilda uppdraget. Flyg- eller isolerdräkt med flytväst och flyghjälm med headset. När ytbärgaren var kopplad till helikopterns bärsele med vajer var han sambandsmässigt ansluten till helikopterns intercomutrustning. För vissa uppdrag måste ytbärgaren kopplas loss från bärselen för att exempelvis lägga en frälsarkrans kring en nödställd och i vissa fall lämnas kvar i havet. I dylika fall är ett radiosamband en stor tillgång.
För att säkra kommunikationen mellan ytbärgare och helikopterbesättning fick FMV i uppdrag att ta fram en lämplig radioutrustning.Utveckling och krav.
I ett PTTEM angavs följande för radioutrustningen:
- Medge dubbelriktat talsamband mellan ytbärgare och helikopter på avstånd mellan 15-3000 m i öppen terräng/vatten
- Vara försedd med talutrustning anpassad för bullrig miljö med hög ljudnivå.
- Kunna inkopplas till befintligt talganityr på flyghjälm alternativt kunna användas då våtdräkt med huva är påtagen
- Vara försedd med S/M omkopplare så beskaffad att den kan manövreras under svåra förhållanden (med påtagna handskar)
- Vara försedd med laddningsbara batterier som medgav en drifttid av c:a 2 tim vid ett sändnings/mottagningsförhållande av 1:9 vid en omgivningstemperatur mellan -20 till +55 C.
Beställning och leverans
Under 1981 skickade FMV ut en anbudsförfrågan till ett antal företag. Bland annat kom ett anbud in från ett företag i USA (C-Ran) som offererade en amerikansk ytbärgarradio med Air Force/Navy benämningen AN/PRC 103. Utrustningen uppgavs vara militärgodkänd och överantal av utrustningen fanns i förråd. Ett exemplar köptes in för utprovning. Den köpta enheten uppvisade ett antal svagheter som var av sådan art att det förvånade oss. Kontakt togs med den Svenska flygattachén i Washington som efter en tid kunde meddela att svar erhållits från US Air Force. Radion hade köpts in av US Air Force som ytbärgarradio och levererats. När den började att användas upptäcktes sådana brister att den inte fick användas. Utrustningen lades i förråd och leverantören fick försöka att sälja den till andra kunder. Dom försökte att sälja den MIL-godkända radion till det svenska flygvapnet vilket självklart inte gick.
Det var inte lätt att hitta en radio som klarade de uppställda kraven och ett antal radiostationer testades. Tillslut befanns en Motorolastation av typ Expo vara lämplig efter smärre modifieringar. Det var en ruggad radio avsedd att användas av brandmän i svåra miljöer.
Vid F 10 Hkpgrupp utfördes under tiden 1984-12-06 till 1985-01-08 praktiska prov med radioutrustningen. Proven utfördes i grovstammig skog, inne i hus och ombord på fartyg.
Upp till avstånd på 5 km var radiosambandet mycket bra. Under goda förhållanden kunde samband hållas på avstånd upp till 20 km.
Den 10 juli 1984 beställdes 20 st radioutrustningar med tillbehör till en kostnad av 178 760 kr med leverans under oktober 1984.
Radiostationerna levererades till förband under 1985 och tilldelades ytbärgarna i HKP 3, 4 och 9.
Utrustning
Ra-154 MT bestod av
- Sändtagare 154
- Väska med bäranordning (bältesmontering alternativt axelrem)
- Laddningsenhet som på en timma laddar batteriet till full kapacitety.
- Extra batteri
Teknisk data
Frekvenser 153,55 MHz och 156,80 MHz (kanal 16)
Uteffekt 1 WSkrivet av Arne Larsson AEF och FHT.
