Manuella fjärrskriftcentraler remsförmedling åren 1961-1988
Manuella fjärrskriftcentraler remsförmedling åren 1961-1988
Vid planering av det nya för försvaret gemensamma fjärrskriftnätet beslöts att åtta av de nya centralerna skulle utgöras av manuella remsförmedlings-centraler.
Sex av de manuella centralerna byggdes upp för anslutning av 40 abonnenter, en central för 50 och en för 30 abonnenter. Alla var utbyggda för 10 centralledningar för anslutning till andra centraler.
Centralernas kapacitet var en bedömning utifrån antalet abonnenter som fanns i området.
De manuella centralerna fick ett helt nytt utförande, växelborden var av televerkets utförande (se bild 7), mottagarmaskinerna var av Siemens typ T 68 MP (fjärrskrivmaskin 303, se bild 8) och sändarutrustningen var Siemens remssändare T Send 61 (remssändare 201, se bild 9).
Under början av 1970-talet gjordes ytterligare en modifiering av de manuella centralerna, genom att mottagarna (fjärrskrivmaskin 303) byttes ut mot Siemens fjärrskrivmaskin Tloch 15 (fjärrskrivmaskin 313, se bild 10).
Fördelen med denna maskintyp var bl. a att den kunde installeras i speciella ljud-isolerade skåp och att den kunde monteras med fyra maskinlådor i höjd (se bild 11). Skälet till maskinbytet var i första hand klagomål från operatörerna på den höga ljudnivån från fjärrskrivmaskin 303, när som mest 40 maskiner kunde gå samtidigt (maskinerna var mekaniskt uppbyggda).
Det andra skälet var att de nya maskinerna krävde mindre golvyta och därmed mindre yta för betjäningspersonalen att röra sig på.
I samband med denna modifiering byttes även remssändare 201 ut till remsändare Siemens Tsend 77 (remssändare 312, se bild 12), som var samma remssändare som fanns hos abonnenterna.
Fördelen med denna remssändare blev en snabbare sändning ut till abonnenter med mycket trafik, då remssändaren som hade två sändarhuvud kunde laddas med en ny remsa under tiden den första var under utsändning. Utsändning av nästa meddelande startade automatiskt så snart det första meddelandet var sänt, förutsatt att meddelandet gällde samma adressat.
En annan fördel var att alla abonnenter oavsett om de var anslutna till en manuell eller en halvautomatisk central erhöll meddelande med samma ingress.
Det ställdes samma krav på meddelandeuppställning hos abonnenterna oavsett vilken typ av central de var anslutna till. Trafikpersonalen hade också samma rutiner oavsett vilken sambandscentral de tjänstgjorde på.Krigsfjärrskriftnätets och stomnätets utformning framgår av bild 3.
Bilder
Stomnät Krigsfjärrskriftnätet år 1961-1988
Bilder från manuell fjärrskriftcentral
Växelbord och apparatskåp för fjärrskrivmasin 313
Fjärrskrivmaskin 303 och 308. Remssändare 201
Fjärrskrivmaskin 313. Remssändare 312 med löpnummergivare Siemens TSend 77.
Förslag på planering av huvucentral (HC)
Planritning US S (betjäningsrum 40)
(MFC S betjäningsrum hamnade så småningom i rum 24.)
Bild källa: Kalla krigets Kronoberg, utgiven av Smålands museum.
Artiklar ur TIFF
Nu moderniseras fjärrskriftnätet - med DATEX (Blev MILTEX)
Läs mer om halvautomatisk fjärrskrift-förmedling i dokumentet Fjärrskriftsystem och dess centraler 1938 - 1997 (38 MB) Författare: Hans Bruno, Hans-Ove Görtz. (F02/16)
