Landningsradar PN-67
(Bild från AEF)
Allmänt
Vid ett sammanträde i mars 1960 med deltagare från Radar-byrån, Flygstaben, Underhållsavdelningen och Inköpsavdelningen redogjordes för de landningsradarstationer som offererats och för för- och nackdelar ur teknisk och operativ synvinkel.I oktober 1960 hade man bestämt sig och fyra stationer typ AN/TPN-12 beställdes från LFE i USA med leverans våren 1961. Beställningen utökades sedermera att omfatta fem stationer som fick den svenska beteckningen PN-67/T.
Efter utprovning beställdes 1962 ytterligare 13 stationer då modifierade enligt förslag från Sverige.
Kort beskrivning
PN-67 var uppbyggd av i huvudsak två enheter, fältenhet och indikator.Fältenheten omfattade vridbord, antenner och en sändtagare och var avsedd att placeras på flygfältet i nära anslutning till landningsbanorna.
Indikatorn var placerad i flygledartorn eller motsvarande och sammankopplad med fältenheten via en max 3 km lång fjärrkabel. Bärings- och höjdantenn var monterade på vridbordets vridbara överdel. Hela vridbordet bars upp av tre justerbara stödben och sändtagaren var bygelupphängd under vridbordet.
Av praktiska skäl flyttades sändtagaren in i en hydda i anslutning till vridbordet.
Stationen arbetade dels som rundspanande övervakningsradar (ASR-funktion) och dels som sektorsökande precisionsradar (PAR-funktion) för ledning av flygplan under inflygning.
I ASR-funktion erhålls PPI-presentation där bäringsantennen roterade med 15 v/min. Piloten dirigerades in på en grundlinje via radiokommunikation och vid ca 20 km avstånd kopplades PAR-funktionen in varvid antennerna påbörjade en växelvis sektorsökning.
Bäringsantennen avsökte en sektor på ±15° relativt grundlinjen och höjdantennen höjdsektorn -1° till +7°.
I PAR-funktionen presenterades höjd- och bäringsbild en gång per sekund på ett dubbelt B-skop med elektroniskt inlagda avståndsmärken, glidbana och grundlinje.
Från att ha varit en elektronrörsbestyckad radarstation med hög underhållskostnad och akut reservdelsbrist modifierades i slutet på 80-talet samtliga 67:or med modern elektronik och är fortfarande i drift med beteckningen PN-671/T.
Tekniska data
- Frekvensband X-band (3 cm)
- Magnetron SFD 304
- Pulseffekt 250 kW
- Pulsfrekvens (PRF) 1500 Hz
- Pulslängd 0,55 μs
- Brusfaktor <10 dB
Läs mer i:
Landningsradar PN-67 (13 MB) Roland Ohlsson. (F24/04)
Förstudie angående den historiska radarutvecklingen inom Flygvapnet
(F11/04 ) (2 MB) Författare: Karl Gardh.
Artiklar ur Flygvapennytt
Ny landningsradar ökar flygsäkerheten (nr 1/60)
Artiklar ur TIFF
Historien om en trotjänare - PN-67 (nr 2/85)