Telekommunikation
Kablar
I ett tidigt skede anlitades televerket för nästan all form av transmission för de sambandsbehov som successivt ökade inom försvaret.
Efterhand började försvaret att bygga egna kablar för anslutning till telestationer, anlägga utpunktsnät, flygbasnät etc.
Transmission i telegrafverkets nät byggde under denna period i mycket stor utsträckning på fysikaliska förbindelser. För lokal transmission utnyttjades i nätet parkabel och "blanktråd" av järn eller brons. Regional transmission skedde via blanktråd och parkabel på stolplinjer. För mera långdistant transmission utnyttjades pupiniserade, vanligen nergrävda fyrtrådskablar med förstärkning i rörbestyckade överdrag utmed sträckorna samt i vissa fall stolpburen blanktråd (ibland på längre sträckor av 3 mm koppartråd!). Bärfrekvensteknik utnyttjades i viss utsträckning med dessa "fysikaliska" ledare som bärare, dock med begränsade kapaciteter (bl a 8-kanalsystem). Först i slutet av 40-talet introducerades koaxialkablar och bärfrekvenssystem med upp till 600 telefonikanaler per tub-par.
Under 60-talet började allt fler försvarsägda kabelresurser att byggas ut. Kabelutbyggnad i direkt samarbete med Televerket blev också allt vanligare. Förutom konventionella kablar byggdes nu även koaxialkablar som medgav betydligt större kapacitet.
Kanalgrupper i televerkets BF-system inköptes och förbereddes för uppkoppling i krig. Samarbetet med Televerket fördjupades. Samarbetet mellan Televerket och försvaret blev med tiden så omfattande, att behov av enhetliga regler och riktlinjer förelåg för kostnader, ägande, gränsytor, teknik, utrustningsval m m. Under 70-talet utarbetades fyra avtal varav avtalet om BF-samarbetet kan sägas vara banbrytande för det fördjupade, tekniska samarbete som etablerades.
De fyra avtalen var:
- Driftunderhållsavtalet okt 1969
- ATN-F utredningen april 1972
- Kabelavtalet aug 1976
- Beta-avtalet (samverkan BF-system) okt 1976
- Delta-avtalet (samverkan i det digitala transmissionsnätet) 80-talet
Dessa avtal möjliggjorde även att anslutningar till televerkets nät kunde anordnas till s k tryckpunkter/samverkanspunkter mellan televerkets och försvarets nät. I dessa förbereddes reservomkopplingar av kanalgrupper i televerkets nät i händelse av skador i försvarets nät.
I en samverkanspunkt är transmissionsresurser i televerkets nät tillgängliga och kan användas av FTN vid bland annat skadesituationer. Det kan även finnas situationer, främst i glesbygd där det civila nätet har låg kapacitet att den civila trafiken behöver transporteras genom FTN om det publika transmissionsnätet skadas allvarligt.
Dokument
Se under Telekommunikation FFRL/FTN eller under Dokument.
Artiklar ur TIFF
Kablar för miljoner måste skyddas (nr 3/72)
Skarvning av optokabel (nr 1/92)
Slarv kostar på - inte bara ekonomiskt (nr 2/94)
Tryckskydd på telekablar (nr 1/81)