FHT loggo Försvarets Historiska Telesamlingar

marinen loggo

Marinen
Spaningsradar

PS-28/S

Radar PS-28/S och dess modifierade typ PS-281/S var ytspaningsstationer. Stationerna  var i första hand avsedda att installeras på mindre fartygstyper såsom motortorpedbåtar och minsvepare.  PS-28/S och PS-281/S uppvisar en del skiljaktigheter i konstruktion och arbetssätt. PS-28/S förekom­ endast i ett fåtal exemplar.

Stationen har funnits på Modeklass tillförd 1955-56, Minsvepare av Arholma klass på 50 talet. samt Malmö och mod stadsjagare 1950-52. Även på Göta Lejon, Tre Kronor och Gotland tillförd 1949-50 som navigeringsradar. Till mtb T 15 - T 31 kring 1950. Återfanns även på T101, T 34 m fl. Tillförd T 26 1949, T 24 och T 30 1950.

Tekniska data


Frekvensband:

X-bandet (9345-9405 GHz)

(3,21-3,19 cm)

Pulslängd:  

0,75 ms

Uteffekt:

40 kW

PRF:

500 Hz

Antennrotationshastighet

22 varv/min

Antenn

Del av Parabolisk cylinder (ost)
Polarisation

Horisontell lobvinkel 2,4 grader och vertikal lobvinkel 11 grader.
Horisontell

PPI

Stationen var utrustad med både PPI och A-indikator.

0 – 6 km
0 - 30 km
0 – 60 km

Strömförsörjning

Omformare: 110 eller 220 V = / 180 V, 500 p/s Uttagen effekt från likströmsnätet: max 2 kW

Dokumentation:

Viss dokumentation finns vid Gbg Garnisons Traditionsrum

Utdrag ur handbok för PS-28 (Utarbetad vid Kungliga Marinförvaltningen /årtal saknas)

ALLMÄN BESKRIVNING
Radar PS-28/S och dess modifierade typ PS-281/S äro ytspaningsstationer. De kunna emellertid även användas för att leda blindskjutning av torpeder samt tjäna som hjälpmedel vid navigering genom att ange kustkonturer m m. Stationerna  äro i första hand avsedda att installeras på mindre fartygstyper, såsom motortorpedbåtar och minsvepare.  PS-28/S och PS-281/S uppvisa en del skiljaktigheter i konstruktion och arbetssätt. Enär PS-28/S endast förekommer i ett fåtal exemplar, kommer denna handbok att baseras på PS-281/S. De väsentligaste olikheterna komma dock att behandlas.

Räckvidden, som är relativt liten, beror på antennhöjden, det sökta målets storlek samt rådande atmosfäriska förhållanden. Dimma verkar reducerande på räckvidden, och regnbyar och elektriska störningar kunna åstadkomma ljusfläckar på indikatorskärmarna, varigenom stationens effektivitet försämras.

Stationen består av tre huvuddelar; huvudstativ, strömförsörjningsutrustning  samt antennsystem. Den kan dessutom kompletteras med mättillsats, dotter-PPI, fjärrmanöverutrustning och IK-station.

Huvudstativet är sammansatt av sex olika enheter; sändare (modulator och oscillator), kontrollenhet (svepgenerator,  lyspulsgenerator och kalibra­tor, delar av mellanfrekvens- och bildförstärkare samt A-indikatorns katod­strålerör), AFR-enhet, PPI, antenn-gyroskvallra samt kraftaggregat.

Strömförsörjningsutrustningen består av en omformare för likström/växel­ström samt ett automatpådrag för till- och frånslagning av omformaren. Vid PS-28/S är automatpådraget inneslutet i en manövertavla, vid PS-281/S utgör det däremot en särskild enhet.

KORTFATTAD BESKRIVNING AV VERKNINGSSÄTTET

Sändare
Sändaren, som består av en modulator och en oscillator, styrs av pulser från en styrgenerator, vilken i sin tur är synkroniserad med det 500-periodi­ga växelströmsnätet. Modulatorn alstrar negativa fyrkantpulser med en ampli­tud av 10-14 kV och en varaktighet av 0,75 us. Dessa påläggas katoden i mag­netronen, varvid denna svänger. Förloppet upprepas 500 gånger per sekund, och hf-energin matas via en SM-växlare till antennen. Sändarens våglängd är 3,2 cm.

PS-28 Sändare

Sändare

Mottagare
En del av den utsända pulsenergin reflekteras från mål, som befinna sig inom stationens räckvidd. Dessa ekon matas via SM-växlaren till en kristallblandare och blandas här med en i mottagarens lokaloscillator alstrad signal. Från blandavsteget uttages en mellanfrekvens på 31 Mp/s, som utgör skillnaden mellan signalfrekvensen och lokalfrekvensen. Den efterföljande mellanfrekvens-förstärkaren är uppdelad i en förförstärkare och en huvudförstärkare. Mf-signalen likriktas i en detektor, och den erhållna bildsignalen ledes efter för­stärkning till katodstrålerören i A-indikatorn och PPI:n. För att undvika stör­ningar i möjligaste mån blockeras mottagaren under större delen av tidsinter­vallet mellan sändningspulserna.

Mottagaren är försedd med automatisk frekvensreglering, som kompenserar eventuella variationer i mellanfrekvensen och på så sätt håller känsligheten konstant.

Indikatorer

PS-28 PPI

PPI

Stationen är utrustad med både PPI och A-indikator. Förutom den ordinarie PPI:n kunna en eller två dotter-PPI anslutas.

Svepspänning, lyspuls och kalibreringstaggar alstras i skilda generatorer i en speciell enhet, som benämnes kontrollenhet.

Svepgenerator
Svepgeneratorn alstrar en positiv sågtandspänning med en frekvens, som bestämmes av stationens 500-periodiga växelströmsnät. Denna sågtandspänning användes för att åstadkomma det linjära svepet i indikatorrören. Från en för­dröjningskrets i svepgeneratorn uttages en fyrkantpuls, som har till uppgift att starta modulatorn, kalibratorn och lyspulsgeneratorn.

Lyspulsgenerator
Lyspulageneratorns uppgift är att minska katodstrålerörens negativa förspänning under sveptiden, så att elektronstrålen kan nå skärmen.

Kalibrator
Noggrann avståndsbestämning utföres med hjälp av en inbyggd kalibrator. Denna alstrar en serie pulser, som orsaka uppåtriktade taggar på A-rörets skärm och ringar på PPI-rörets skärm. Avståndet mellan två taggar respektive ringar motsvarar antingen 1 km eller 5 km, beroende på kalibratorns inställning.

Antennsystem
Antennen utgöres av en parabelformad reflektor (s k ostantenn), som matas med energi från sändaren via en vågledare. Rotationshastigheten är 22 r/m.

Antenn

Antenn

Kraftförsörjning
Stationen drives med växelström, 180 V, 500 p/s, från en omformare ansluten till fartygets likströmsnät (110/220 V). Det i huvudstativet inbyggda kraftaggregatet innehåller element för transformering och likriktning av väx­elströmmen.

PS-28 Kraftaggregat

Kraftaggregat

Torpedbåt T-24
T-24, T-26 och T-30 utrustades med PS-28 1949 och 1950.

Torpedbåt T-24

PS-28 Huvudstativ

Huvudstativ PS-28

NAVIGERING
Radarstationen kan med fördel användas som navigeringshjälpmedel vid dåligt väder. Dimma eller snö inverka ej nämnvärt på stationens prestanda under det att regn sänker prestationsförmågan med ca 15 %. Det sistnämnda förhållandet gör det emellertid möjligt att iakttaga isolerade regnbyar på PPI-röret.

Stationens minsta mätavstånd är genomsnittligt 80 m. Denna siffra varie­rar emellertid för olika installationer, varför avståndet i varje särskilt fall bör fastställas på experimentell väg. Även det största mätavståndet varierar för skilda installationer. Antennens höjd över vattenytan har stor betydelse härvidlag, eftersom stationen normalt endast har optisk räckvidd.

Amplituden på ett mottaget eko är proportionell mot storleken av det mål, från vilket ekot reflekterats. På grund härav kan det vara omöjligt att upptäcka små föremål (t ex bojar) i krabb sjö emedan ekona från vågorna (s.k. sjöreflexer) överväga. Vid relativt lugnt väder är det emellertid möjligt att se dylika små föremål, om mottagarens känslighet minskas (med ratten "MOTT.-FÖRST."), så att sjöreflexerna undertryckas.

När kustlinjen är hög och skarpt markerad, kommer PPI-bilden att i det närmaste överensstämma med en karta över omgivningen. Om emellertid själva kustremsan är låg, under det att berg och backar finnas ett stycke från kusten, komma de sistnämnda att framträda tydligast på PPI-skärmen. Radarobservatören bör vara väl förtrogen med detta förhållande, så att inga onödiga risker tas vid navigering med hjälp av radar. Om ett litet föremål ligger strax bakom ett större, kommer det mindre föremålet i regel ej att synas på PPI-skärmen.

Ibland kunna s k spökekon ge upphov till oriktiga bilder. Detta tillgår på så sätt, att radarenergin reflekteras upprepade gånger mellan målet och fartyget. Man ser således det ifrågavarande målet på två eller flera ställen i PPI-bilden. Fenomenet är emellertid mycket sällsynt.

Vid vissa installationer har antennen placerats så, att blinda sektorer uppkomma i PPI-bilden. Detta orsakas av att radarstrålknippet avskärmas av skorstenar, master, bommar eller dylikt. I sådana fall kan en temporär kurs­ändring vara nödvändig, för att utröna om några föremål befinna sig i de blinda sektorerna.

Mottagarförstärkningen bör aldrig vara för mycket pådragen. I så fall försämras nämligen diskriminationen så, att bilden blir hopgyttrad och de enskilda ekona svåra att upptäcka. Detta gäller i huvudsak för det minsta området, vid de båda större områdena kan man bli tvungen att öka förstärkningen för att ekona skola bli synliga på PPI-skärmen.

Dokumentation
Handbok för Radar PS-28/S, jämte modifikationer, utarbetad inom Kungl. Marinförvaltningen.