Lfc m/50 (1950-1980)
I lfc åskådliggjordes luftläget baserat på radar- och optiska luftbevakningsrapporter.
Härifrån utfördes stridsledning av jakt- och luftvärnsförband samt orientering av luftläget till civila och militäramyndigheter. Utformningen av den nya lfc m/50 baserades på tidigare genomförd försöksverksamhet men även på erfarenheter från England där luftförsvarskommittén genomförde studiebesök under 1947.
Lfc m/50 dimensionerades för att dels kunna leda de jaktförband som kunde komma att baseras inom den egna sektorn, dels för att kunna leda verksam-het inom angränsande sektorer om skador på anläggningar eller förbindelser skulle uppstå. Detta innebar att ledning av upp till sex divisioner skulle kunna genomföras samtidigt.
Styrande för lfc:s utformning var operationsrummets utformning. Här fanns utrymme för lägeskarta, tablåer samt för den personal som för sin verksamhet skulle kunna se informationen på dessa. För att få en god överblick över kartor och tablåer placerades personalen på estrader.
För att minska ljudnivån placerades personal tillhörande olika enheter i inglasade hytter. Längst ned placerades luftbevaknings- och orienterings-personalen och på de övre estraderna personal för insatsbeslut samt jakt- och luftvärnsledning.
Kärnan i lfc var den gemensamma lägeskartan.
Denna placerades horisontellt och var cirka 4 x 4 m i omfattning. Runt kartan placerades markeringspersonalen som utgjordes av lottor.
På lägeskartan markerades rapporter från såväl radarstationer som optisk luftbevakning.
Lfc S2 oprum och Lfc ÖN3 oprum (cirka 1963)
Dioramat med Lfc mod/50 och Lfc W 2. Finns på Aeroseum. Göran Mood och Lars Kiessling har byggt.
Luftläget markerades med markeringsklossar, identifieringsbrickor och kurspilar.
På väggen bakom lägeskartan placerades en översiktskarta för markering av längre bort liggande företag. Vidare placerades där tablåer utvisande ytter-ligare uppgifter om de markerade flygföretagen, uppgifter om egna jakt-förband i beredskap på marken, väderläget samt läget vid de egna luftbevak-ningsförbanden.
Den första lfc i Stril 50 började skisseras hösten 1947. Den byggdes ut i ett befintligt bergrum under F 16:s kanslihus. Därigenom kunde byggkostnaderna minimeras. Den blev klar våren 1950. Det var en relativt liten anläggning som snart visade sig vara för liten för de funktioner som senare infördes i Stril 50.
En försöksanläggning för utprovning av lfc:s kartor, tablåer samt telefon-teknisk utrustning byggdes också i F 13:s gymnastiksal och utprovades under en större övning våren 1949.
Samma år tillsattes också en särskild kommitté för att detaljutforma lfc typ I. Utformningen avsåg nu den lfc som skulle byggas inne på F 18:s flottiljområde (lfc O 2) i anslutning till den berghangar som var under utsprängning.
Denna central byggd i två våningsplan (klar 1952) blev mycket större än lfc O 3, men visade sig ändå vara i minsta laget.
Under åren 1949-1953 påbörjades utsprängningen av sex lfcanläggningar (Hässleholm, Göteborg, Karlskrona, Norrköping, Örebro och Boden). Dessa standardiserade lfc-anläggningar hade nu utökats till tre våningar och hade en bottenyta på 15x40 m.
På grund av den låga medelstilldelningen för byggnader kom utbyggnaden av de sex stora centralerna att dra ut på tiden och de togs i drift först under åren 1956-57.
Även rörliga lfc kom att ingå i organisationen. 1949 anskaffades i USA 10 transportabla centralutrustningar av typ AN/TTQ.
Det var en komplett moduluppbyggd anläggning bestående av kartbord, pejlbord, tablåvägg och telefonutrustning. Utrustningens transportlådor utnyttjades för uppbyggnad av estraderna. Utrustningen var fältmässig och kunde nedpackad i 25 transportlådor transporteras på två 3-tons lastbilar.
Efter inledande försök på F 8 moderniserades den till svensk el- och telefon-standard och delades hösten 1951 ut till jaktflottiljerna där de placerades i lämpligt utrymme och utnyttjades för utbildning och övning.
Krigsgrupperingsplatser rekognoserades såväl i ovanjordsanläggningar som i bergrum och telefonförbindelser drogs fram till dessa platser. AN/TTQ kom från och med 1951 att fungera som ordinarie lfc-utrustning i nio sektorer intill dess att de ersattes med ordinarie fasta lfc m/50-anläggningar i mitten på 1950-talet.
De fungerade därefter som reservlfc. AN/TTQ-utrustningar kom att fungera som ordinarie lfc på tre platser (Tingstäde, Frösön och Vännäs/Umeå) under hela 1950-talet. På dessa tre platser byggdes senare mindre skräddarsydda lfc i slutet på 1950-talet.
Ovanstående är ett utdrag ur det Stril 50 dokument som John Hübbert skrev för FHT:s räkning 2007. Delar av detta dokument är publicerat i Flygvapen-museums årsbok, Ikaros 2008.
Det fullständiga Stril 50 dokumentet finns att läsa på Försvarshögskolan, Krigsarkivet, Flygvapenmuseum, F21 förbandsmuseum och Teleseum vid Ledningsregementet i Enköping.
En ny version av Stril 50 dokumentet har getts ut 2014 och finns på platser enligt ovan samt hos en del av flygvapnets kamratföreningar. Dokumentet säljs även som inbunden bok genom Svensk Flyghistorisk förening (SFF) försorg.
Personliga minnen
Radiakassistent i Flygvapnet 3 juni 1959 till 26 augusti 1960 (Ulf Johansson)
Bilder
