Försvarets Historiska Telesamlingar
Robot
Robot 68 och Robot 67/77
(klicka på text eller bild för att komma till respektive sida ovan!)
Nedan ett avsnitt om robotar som är hämtat från FHT-rapporten
"CVA med efterföljande verksamheter, namn och ägare".
Hela dokumentet finns under Flygvapnet dokument.
Allmänt
För att förstå anledningen till robotverksamheten i Sverige och CVA får vi börja i november 1943. En tysk ”Lufttorped” av typ V1 hade kommit ur kurs och in över svenskt territorium och störtade vid Utlängan utanför Karlskrona. Ytterliggare en hittades två veckor senare utanför Nybro nära Ystad. Året efter störtade ytterligare två tyska ”Lufttorpeder” ned i Sverige. Vid vrakdelsundersökningar visade det sig att det var en V1:a som störtat i Brösarp i Skåne och att det var en V2:a som störtat vid Bäckebo i Småland. De V1:or som störtade i Sverige var ej stridsladdade. De tekniska undersökningarna gav en god bild av de två robotkonstruktionerna. Dessa uppgifter delgavs de allierade som kunde utnyttja detta i sina luftförsvar. Enligt uppgifter uppstod en byteshandel där Sverige fick lättare att anskaffa de första radarstationerna av typ Er-IIIb. På Robotmuseet i Arboga finns en V 1 robot utställd.
Under slutet av andra världskriget blev vi i Sverige bryskt påminda om den stridande omvärlden, då sex tyska V1, ”styrda bomber”, av misstag kraschade i södra Sverige. De kom från tyskarnas provplats på Peenemünde. Dessa gav värdefull information för framtagning av egna styrda projektiler, först vid SAAB och från 1949 vid verkstäderna i Arboga. Dessa projektiler kallades i Sverige för ”robotar”. Robotmuseet i Arboga visar tidigare hemlig information från det gångna halvseklet. Detta är samtidigt en stor del av Arbogas industrihistoria. Här beskrivs vår robothistoria från den tyska V1-bomben fram till beväpningen på JAS. Detta innefattar ett 25-tal olika robottyper från alla tre vapenslagen
En tysk V1 robot utställd på Robotmuseet i Arboga.
De tyska robotarna inspirerade de svenska försvarsgrenarna till ett nytänkande. Marinen såg ”Lufttorpeden” som en variant till ”Vattentorpeden”, armén såg den som en variant till luftvärnet och flygvapnet som ett självstyrande flygplan med olika uppgifter. Enligt ÖBs order 1945 biladades ”Centrala Ledningen för samarbete beträffande reaktions- och raketdrift, CLR”. I mars 1948 döptes organisationen om till ”Försvarets robotvapenbyrå”. De första svenska försöksrobotarna var av typ 310 och 311 som var tekniskt sett kopior av den tyska V1 roboten. Den startade från en startramp med hjälp av en startraket och drevs sedan i banan av en pulsmotor.
Den 8 januari 1949 hölls ett sammanträde vid KFF Materielavdelning Robot (MR) där bland annat överingenjör Karl-Egon Lindsson CVA deltog där det diskuterades omedelbar tillverkning av robotar för försöksändamål, större serietillverkning för uppläggning av förråd för robotar samt löpande tillverkning för omsättning, översyn och reparation. Av sammanträdesprotokollet framgår att CVA diskuterades och där kan tillverkning ske förhållandevis ostört även under utrustningsperioder intill ett ev. krigsutbrott. CVA skulle sannolikt kunna upprätta en experimentverkstad samt bereda plats för en konstruktörsgrupp uppskattad till c:a 40 man.
I en skrivelse från KFF den 9/7 1949 anmodas Fort F att utreda möjligheterna att spränga ut utrymmen för en robotverkstad av storleken 10.000 m².
CVA kom från 1949 att bli centrum för utveckling och provtillverkning av svenska robotar. Ett stort antal typer utvecklades och tillverkades. Montering av robotar var en stor arbetsuppgift för CVA och som pågick t.o.m. Robot 04.
(CVA:s första verkstadsöveringenjör och stf styresman var flygdirektören av 2 gr. Karl-Egon Lindsson. Han började vid CVA den 1 februari 1946 och stannade till den 1 juli 1949, då han tillträdde befattningen som verkstadsdirektör vid Kungl, Armétygförvaltningen.)
CVA:s Robotavdelning var huvudverkstad (HVST) för samtliga FV-robotar och detta utgjorde en stor och säker plattform under årtionden. Den tekniska konsultverksamheten tog sin början 1961 och bestod av underhållsberedningar, Materielteknik, Mätteknik, systemanalys och Statistik.Organisation
Organisationen för ”CVA” kan från 70-talet och speciellt under 90-talet ses som ”rörig” och svår att följa. Ett försök att förtydliga den överordnade organisationen görs i kapitel ”Företagen”. Här redovisas några av de organisationer som berör robotverksamheten i Arboga.
Karl-Egon Lindsson, Nils Åkerblom, Rolf Genestig, Lars-Harry Larsson, Arne Rydeborg.
Lars Frennemo, Bengt Nilsson, Jan-Anders Källberg och Stig Jäderlund
1949 bestämdes inom KFF att CVA skulle konstruera och tillverka Robotar där en av förespråkare var CVAs överingenjör Karl-Egon Lindsson.
Den första organisationsplanen som har hittats i arkiven med Robot är från 1951. Teknisk adv. 270 T1 med Robot och lab.detalj. Organisationen var då uppdelad i två huvuddelar där en var Teknisk avdelning som benämndes 270 T och en andra som benämndes Verkstadsavdelning 270 V där någon robotenhet inte finns medtagen.
Robotarbetena bedrevs fram till den 1 februari 1955 inom den dåvarande verkstadssektionen
då Robotsektionen startade med enheterna Teknisk- och kontrollavdelning, Verkstadsavdelning och Robotprovbock. Chef blev Lars-Harry Larsson.
Juli 1961 skedde en ny omorganisation genom att en Teknisk avdelning inrättades med chef Nils Åkerblom som under sig har kontoren Robot tekniskt kontor med Rolf Genestig som chef, Flygplan, Rbsystem, Uh med Jan-Anders Källberg , Luftrumsburna Rb system med Lars Frennemo. Nu finns också en Produktionsavdelning med Lars-Harry Larsson som chef och under sig bl.a. en Robot sektion med Arne Rydeborg som chef.
1968 hade CVA lämnat flygvapnet och överförts till FFV och det märks att ”CVA Robot” vuxit. Den Tekniska avdelningen hade fått en ny chef Carl-Rickard Ekblad, Teknisk sektion Robot med Bengt Nilsson som under sig hade att antal kontor som bl.a. Robotkontoret Stig Jäderlund, Robotsystem Jan A Källberg, för Produktionsavdelningen var alltjämt Lars-Harry Larsson chef med ett antal sektioner som Beredning, Verkstads och Robotsektion Stig Lindgren, Planering Robotsektion Sture Stridsberg, El och Robotverkstad Hans Ekman, Robotsektion Arne Rydeborg,
1970 överfördes FFV från Förvarsdepartementet till industridepartementet och organisationen förändrades. Bengt Nilsson hade flyttat till CVÖ i Östersund och ersatts av Jan Källberg. Teknisk sektion El och Robot med Bernt Frödén som chef.
Produktionsavdelning Lars-Harry Larsson, Robotsektion Arne Rydeborg med 15 grupper bl.a. RB 68.
1 juli 1973 byttes namnet FFV/CVA till FFV Underhållssektorn som föranledde en omorganisation från 1974. Chef för Flygelektro i Arboga var Per Granström med bland annat sektionen Teleinstrument och vapen chef Berndt Frödén. I denna sektion ingick Robot med Stig Jäderlund som chef. I Produktion som hade Christer Nilsson som chef fanns Robot med chef Arne Rydeborg som även var chef för robotverkstaden.
Vid den stora organisationsförändringen inom FFV koncernen 1983 delades koncernen upp i två delar, Affärsverket FFV och FFV Företagen AB. Den stora skillnaden mellan dessa var att Affärsverket FFV var kvar i ”Verkstadsformen” medan FFV Företgen AB var bolag som FFV strävat efter att införa men som fack och personal hårdnackat motsatt sig. Det som fanns kvar i FFV-Underhåll ingick i verksdelen medan FFV-Elektronik, som tidigare ingått i FFV-underhåll, slogs samman med Telub-bolagen och placerades i Affärsområdet AB.
I Affärsverket var FFV-Underhåll en av sektorerna med Tommy Johansson som sektorchef och med 8 divisioner i sin organisation. En av divisionerna var Flygelektro med Rolf Forsell som tillförordnad chef. I denna division ingick Avdelning Robot. Rolf Forsell efterträddes 1984 av Jan Eiborn som chef för Avionikdivisionen för att bli chef för sektorstab Teknik i FFV Underhåll. När han lämnade division Avionik skrev han:
”Under min tid som tjänsteförrättande divisionschef för AVIONIK har jag haft nöjet att få arbeta tillsammans med ett väldigt skickligt gäng medarbetare, det ska bli mycket intressant att få följa AVIONIKs fortsatta utveckling”.
Robotavdelningen hade sedan den 1/1 1984 haft en organisation som delvis varit produktinriktad enligt principen med en tekniksida och en produktionssida (Verkstad) organiserade var för sig. Den 1/5 1990 infördes en ny organisation som är rent produktinriktad som innebar att planering, ekonomi, teknik och verkstad inom ett produktområde organiseras inom samma enhet. Som chef för Robotavdelningen inom Avionik (AR) utsågs Curt Johansson som innan varit stf. Chef för Avionik. Under avdelning Robot inrättades följande sektioner:
- AR 10 Beväpningssystem Sektionschef Stefan Forslund
- AR 20 Vapen, Attackrobotar Kjell-Åke Lindahl
- AR 30 Spaning/Optronik Mats Karlsson
- AR 50 Jaktrobotar radar Stig Jäderlund
- AR 60 Jaktrobotar IR Allan Thuresson
- AR 80 Armé- marinrobotsystem (Växjö) Christer Petterson
Per Granström, Curt Johansson, Rolf Forsell och Allan Thuresson
Från och med 1991 blev FFV AB med dotterbolag helägda av Celsius industrier i Göteborg som i sin tur ägdes av svenska staten.
Den 23 november 1992 skrivs ett produktavtal under mellan FFV Aerotech AB och FMV där Aerotech skall utföra underhåll på samtliga av flygvapnets robotar. Detta är ett stort och viktigt avtal för robotavdelningen. På bilden nedan till vänster signerar Clas Murvall FMV:Inköp och Bengt Bardvall FFV Aerotech överenskommelsen. Bilden nedan till höger visar Örebrokontoret med personal från FFV Aerotech, Dotcom, Enator och Trigon.
Clas Murvall FMV och Bengt Bardvall Aerotech signerar och Örebrokontoret
I en personaltidning 1993 Finns en bild på Anders Unell, Rolf Landernäs, Curt Johansson och Christer Petersson med texten ”Dålig publicitet och kräftgång på marknaden. Vilka krafttag måste vi ta och hur ska vi få personalen med oss ”. Personalen blev inte svaret skyldiga i efterföljande nummer.
Den 18 december 1995 flyttade sektion AR 10 beväpningssystem in i ”Arencohuset” i Örebro. Anledningen var att sektionen behövde rekrytera högskole- och mellan ingenjörer , detta dels för att flera inom sektionen bodde i Örebro samt att det var svårt att få denna typ av personal att flytta till Arboga. Huset i Örebro var populärt även för andra avdelningar och företag inom koncernen och som mest var två våningar belagda.
1999 får robotverksamheten namnet Flygrobot med Allan Thuresson som affärsenhetschef för att 2002 byta namn till Mainpartner som nu blivit en division med Jonny Stoltz som divisionschef..Robotar
Här redovisas några av de robotar som CVA producerade och arbetade med. En förteckning över samtliga robotar finns i slutet av kapitlet.
Robot 310
På hösten 1949 fick CVA en beställning på tillverkning av ett antal robotar av typ Rb 310. Den svenska robot 310 var ett utvecklings- och försöksprojekt av den tyska V-1:an som drevs för att sprida kunskap om tekniken och var av den anledningen inte avsedd för taktiskt bruk. Försöksrobot 310 var i princip ett obemannat flygplan, som framdrevs av en pulsmotor. De första robotarna tillverkades först på Saab-Scania och c:a 70 st. tillverkades och iordningställdes vid och av CVA. Provkörning av pulsmotorerna i robot 310 började i februari 1951 i en provisorisk provbock uppställd utanför södra gaveln av monteringshall 6.
Provbocken vid CVA. Robot 310 utställd på CVA.
Robot 311
Robot 311 var en försöksrobot och en vidareutveckling av Rb 310 med vissa förändringar. Den 18/9 1947 beställde KMF(Kungliga marinförvaltningen) tillverkning av 10 st. Rb 311 från Saab av vilka 5 st. var avsedda för KMT och 5 för KATF (Kungliga Armétygförvaltningen).
1950 CVA fältet Rb 311 radiotest.
Robot 315
CVA fick under 1953 i uppdrag att medverka i framtagningen av en pulsjetdriven sjörobot som var försedd med en startraket inbyggd i robotens mellankropp. Utprovningen skedde i Karlsborg samt ombord på jagarna Halland och Småland. Arbetsnamnet var Sjörobot 315 A.
Robot 315 provades med ett öronbedövande dån på CVA. Försöksrobot 315 ”Agaton” var en vidareutveckling av RB 310 och tillverkades till en början vid SAAB varefter tillverkningen överfördes till CVA. Roboten var avsedd för övnings och försöksbruk. Den var försedd med fallskärm för att minska skadorna vid nedslaget, så att den skulle kunna återanvändas. Utvecklingen började 1949 och sammanlagt tillverkades 193 robotar under 1950-talet. Verksamheten pågick från 1953 - 1960.
Robot 315 på CVA. Lastning i P-tunnelen på CVA.
1957 CVA, Test Rb 315, Folke Sten och Börje Ström. 1955 CVA berget, Rb 315 visas för Kung Gustav VI.
Robot 322
Robot 322 var en försöksrobot vid utveckling av en luftvärnsrobot med överljudsfart. Utprovningen skedde mellan åren 1957-62. Bilderna nedan visar CVAs medverkan.
Robot 322 uppställd på CVA fältet. Provskjutning vid Karlsborg.
Försöksrobot 304 A, B och C
Försvarets Robotbyrå påbörjade redan 1949 projekt 304. Med detta projekt, senare RB 04 blev Sverige ledande i världen med lågflygande sjömålsrobotar. RB 04 var försedd med en aktiv radarmålsökare en tidig svensk specialitet.
RB 304 A provfälldes från en J29 första gången 1955 och blev operativ 1961 som standardbeväpning för Attacklansen A32 A. Den blev därmed världens första flygburna sjömålsrobot.
1952 fick CVA beställningen från KFF om utvecklingsarben för Robot 304. Utvecklingsarbetena med försöksrobot 304 A och B startade 1954 respektive 1956 och pågick t.o.m. 1962. I den första utvecklingsfasen så koncentrerade man sig på att få radarhöjdhållaren och styrautomaten att fungera. För detta tillverkades 69 stycken Provrobot 304A vid CVA i Arboga. Dessa hade en radarhöjdhållare tillverkad av Philips och en pneumatisk styrautomat (A52) utvecklad av Saab. Då roboten saknade målsökare så fick styrautomaten signaler om kurs från ett enkelt programverk.
Efter fällning på hög höjd tändes krutraketmotorn och sedan tog radarhöjdhållaren ner roboten till en flyghöjd på cirka 10 meter över vattenytan. Dessa provrobotar användes till 83 provfällningar från Saab 29 Tunnan. Utprovningen skedde över Vättern utanför Karlsborg med start 1954. I sista utvecklingsfasen så utvecklade man målsökaren och zonröret.
och 1958 började serietillverkningen av robot 304 vid CVA i tunnel 13. 1956 fick CVA en beställning på att tillverka Sjöattackrobot 04 C för attackflygplan A32 A.
Den 4 december 1961 invigdes en ny verkstad för Rb 04 vid CVA, Övre Ektorp.
Med anledning av de risker som fanns vid hantering av högexplosiva ämnen placerades verkstaden utanför CVA:s industriområden. Många delar kom från underleverantörer för slutmontering och test före leverans vid CVA. Serietillverkningen var klar i augusti 1964 som följdes av tillsyn och underhåll.
Byggnad 87 övre Ektorp
Försöksrobot 304 A tillverkades av CVA i Arboga under perioden 1953-58. Utprovningen skedde över Vättern på provplatsen utanför Karlsborg med start 1954. Av 69 tillverkade Rb 304 A utfördes 83 fällningar från Fpl. 29 (Flygande tunnan). Försöksrobotarna var försedda med en fallskärm som medförde att roboten sista biten dalade ned mot vattenytan och kunde bärgas med båt och återanvändas för prov flera gånger.
1956 CVA berget, test Rb 304 Hilding Moen o Rune Ryström. 1959 fällning av Rb 304 från fpl 32 Lansen
Försöksrobot 304 B tillverkades av CVA i ett antal av 132 st. av vilka 169 fällningar gjordes från Fpl. 32 (Lansen). Provrobotarna var försedda med en mycket avancerad mätutrustning för registrering av bl.a. flygförlopp samt mekaniska och termiska miljöer. Mätsignalen sändes från roboten till mottagarenheter på försökscentralens ledningscentral (LC). Utprovningen skedde över Vättern utanför Karlsborg under åren 1954-1962. När utprovningen var i det närmaste färdig påbörjades serietillverkningen av stridsrobot 304 C, senare benämnd Robot 04 C. Tillverkningen av såväl provrobotar som stridsrobotar utfördes vid CVA i Arboga.
1961 CVA och Stig Jäderblom testar Rb 304 C
Under åren hölls många celebra besök vid Robotavdelningen. På bilden till vänster överlämnar Anders Högfeldt en modell av Robot 04 till general Greger Falk vid slutleveransen av Robot 04.
Greger Falk och Anders Högfeldt 1971. CVA, Arne Rydeborg visar Övningsrobot 69.
Robot 04
RB 04 är resultatet av ett utvecklingsarbete som påbörjades inom försvarets gemensamma robotbyrå redan i slutet på 1940-talet som projekt 304.
Projektet var påverkat av den rådande och vid denna tid helt unika hotbilden med en sovjetisk fartygsinvasion över Östersjön. Robot 04 C var en flygplansburen attackrobot för bekämpning av sjömål på stort avstånd och var en av CVA tillverkad sjömålsrobot mellan åren 1958 till 1978. Roboten var aktiv från 1961 och anpassad för beväpning på Fpl. A32 Lansen och senare även för flygplan AJ37 Viggen.
RB 04 var avsedd att fällas från flygplan och därefter uppträda helt självständigt. Efter separation från flygplanet togs roboten ned till c:a 10 m höjd och hölls på denna höjd genom en radarhöjdmätare. En krutraketmotor drev roboten i hög underljudhastighet mot målet. Efter låsning på mål styrdes den i horisontalplanet mot målet. Roboten flögs avsiktligt över fartyget. Vid passage över däck, vanligen med svagare pansarskydd, utlöstes stridsdelen från ett zonrör. Verkansdelen hade en stridsdel med nedåtriktad tryckverkan. Om roboten träffade bordläggningen eller överbyggnaden utlöstes stridsdelen med fördröjd verkan av en anslagskontakt.
Tillverkning Robot 04 i tunnel 13.
Roboten tillverkades i fyra versioner:
- Rb 04C – Första operativa versionen användes på A 32A Lansen. Versionen började tillverkas 1961 vid CVA, total tillverkades cirka 300 stycken.[4]
- RB 04D var en vidareutveckling av RB 04C. I slutet av 1960-talet infördes en ny krutraketmotor vilket gav roboten längre räckvidd. Den nya raketmotorn utvecklades av ett engelskt företag. Motorn byttes vid CVA Arboga med hjälp av engelsk personal.
- Rb 04E – Modifiering av Rb 04D utförd av Saab för att kunna använda roboten från AJ 37 samt att ge roboten ökad funktionssäkerhet och störfasthet. Målsökaren byttes ut mot en monopuls radar med hoppfrekvens teknik utvecklad av Philips. Roboten togs i bruk 1975.
- Rb 04 Turbo – Projektnamn för Rb 15 1978
I slutet av 60-talet infördes en ny krutraketmotor som gav roboten längre räckvidd. Den nya motorn utvecklades av ett engelskt företag. Motorn byttes på CVA i Arboga med hjälp av engelsk personal.
Den 3 december firades det med tårta och kaffe på avdelning Robots verkstad i Övre Ektorp med anledning av att prestandaprovning nr 2000 av Robot 04E utförts. Personaltidningen skrev bland annat följande:
”Det här projektet har gått som en rödtråd genom hela robotverksamheten sedan 50-talet, sa Stig Jäderlund chef för sektion Robotteknik. Bland deltagarna fanns Robots avdelningschef Per Granström och Mr. Robot himself Arne Rydeborg samt flera som varit med från början och nu var pensionärer. Det som idag är Robot 04E började en gång på 50-talet som en förtyp till Sjöattackrobot 304 A. Robot 15 är en utveckling av RB 04E och som nu tillverkas av SAAB med robot i Arboga som underhållsverkstad. På samma sätt som Arne Rydeborg och Jan-Anders Källberg är namn som för alltid kommer att förknippas med robotverksamheten vid ”CVA” finns motsvarande namn inom FMV”.
1974 förberedelser för leverans av Rb 04E. 1960 Marktelehallen, montering av Rb 04C
1961 Rb 04C, lastning inför första leverans. 1991 CVA, 30-årsfirande av robotproj. 304
Den sista robot 04 levererades under pompa och ståt med inbjudna gäster och middag på Stadskällaren den 18:e augusti 1964.
Robot 15
Robot 15F utställd vid Robotmuseum i Arboga
Robot 15F är en attackrobot för bekämpning av sjömål på stort avstånd. Roboten kunde bäras av Fpl. AJS 37 Viggen och av Fpl. JAS 39 Gripen. RB 15F blev operativ på Fpl AJ37, Viggen 1989 och är ”nu” huvudbeväpning på Fpl. JAS 39 Gripen. Roboten tillverkades av SAAB och underhölls av ”CVA” i Arboga.
Oktober 1985 höll Robotavdelningen öppet hus i den nya byggnaden By 50 där man monterade och trimmade in provutrustning för test och underhåll för Robot 15.
”Allt beräknas bli klart till den 1/10 nästa år sade projektledaren Gert Kajvall som bedömde att underhållet skulle ge bra beläggning på CVA till en bit in på 2000-talet”.
1990 CVA, systemtest Rb 15 1990 CVA, leveransklar Rb 15 Bert Eliasson
Robot 24, Sidewinder.
Jaktrobot RB 24 tillhör den amerikanska Sidewinder familjen och hade sitt ursprung i USA och fick sitt namn från en skallerorm (Sidewinder Crotalus Cerastes) som registrerade sitt bytes kroppsvärme och kunde döda detta även i totalt mörker. RB 24B motsvarar amerikanska versionen AIM-9B och anskaffades till flygvapnet i början av 1960-talet för beväpning av J 32B Lansen, J 34 Hawker Hunter, J 35 Draken samt J 29 Tunnan. Avsikten var att i första hand användas för bekämpning av bombflygplan på hög höjd i klart väder inom synhåll eller i mörker. RB 24B tillverkades i USA och Europa och började tillföras svenska flygvapnet FV 1963. RB 24B tillverkades i USA och Europa och började tillföras svenska flygvapnet FV 1963. CVA varv huvudverkstad för Rb 24.
1963 CVA underhåll av Rb 24 tunnel IV. 1964 Övre Ektorp Am. verkstad.
Robot 365 och Robot 68
1959, Robot 365 B Helmer Persson o Sigurd Pettersson. Robot 68 vid Robotmuseum.
Systemet avsågs bl.a. täcka in luckor i luftförsvaret för flyghöjder 15 – 25 km och avstånd upp till ca 25 mil. Anskaffningen planerades under 1950-talet och verkställdes under början av 1960-talet i två etapper. Den första etappen var en del av engelska Bloodhound Mark I (RB 365), som avsågs vara lämpligt för prov och försök och för att ge erfarenheter till Flygvapnet (F2) och Luftvärnet (LV3). RB 365 skrotades redan 1962. Flygvapnet fortsatte därefter med anskaffning av skarpa system av Mk II (RB 68), som var en helt ny teknikgeneration med avsevärt bättre prestanda. LV hade under tiden beslutat att satsa på amerikanska Hawk, främst för att få ökad rörlighet. RB 68-förbanden var kvar i tjänst inom flygvapnet till slutet av 1970-talet. Det är det största robotsystem som Sverige har anskaffat vad avser komplexitet och omfattning.
Under 1957/58 studerade Ast, FS, KATF och KFF möjligheterna att gemensamt a nskaffa ett system. Efter segdragna diskussioner kom man på hösten 1958 fram till att ett för armén och flygvapnet gemensamt försökssystem skulle anskaffas. Efter inventering av befintliga system på världsmarknaden fastnade man för Bloodhound Mk I. Leverantörer var ett, av Bristol Aircraft Ltd (BAL), lett konsortium av engelska och svenska industrier.
Bengt Nilsson skrev:
”CVA var aktiva i Bloodhound från 1958 till slutet av 60-talet då området fördes över till Telub. Jag var själv KFF kontrollchef, Commissioning Officer mellan 1959-1965 och tjänstgjorde på LV3, F2 och F8”.
Leveranserna började 1959/60 och följdes av leveranskontroll av de fasta anläggningarna vid Lv 3 och F 2, i samarbete mellan de engelska leverantörerna samt KFF, CVA, armén och flygvapnet. Efter slutgodkännande genomfördes 1961/62 teknisk/taktisk systemutprovning i svensk regi. Många för framtiden värdefulla erfarenheter gjordes av alla inblandade instanser. Projektledare för hela systemet var Fdir. L-H Larsson, CVA och leveranskontrollant (Commissioning Officer) var Bengt Nilsson, också från CVA.
I juni 1961 föreslogs att luftvärnsrobotsystem Bloodhound MK II, RB 68, skulle anskaffas för flygvapnet. Anskaffningsbeslutet motiverades bland annat på följande sätt: ”För att bibehålla och förbättra luftförsvarets möjligheter att infria målsättningen enligt gällande försvarsbeslut är det önskvärt att komplettera jaktflyget med robot 68, främst på grund av detta vapensystems förmåga att bekämpa snabba mål och till hög insatsberedskap. Det är också värdefullt att robot 68-förbanden kan insättas mot vapenbärande flygplan, spaningsflygplan och störflygplan som uppträder på höjder ovanför våra jaktflygplans praktiska verkanshöjd".
Systemet för Robot 68 var stort som framgår av bilden nedan. Materielleveranserna genomfördes åren 1963-65. Genom riksdagsbeslut 1963 organiserades inom flygvapnet sex robotdivisioner fördelade på 5 flygflottiljer.
Systembild Robot 15. En Robot 15 lastas för transport.
Varje Luftvärnsrobotkompani innehöll följande materiel:
- Radiolänk.
- Robotgruppcentral.
- Belysningsradar.
- Fyra lavetter.
- Åtta robotar, två motorelverk.
- Kraftfördelningsenhet.
- 11 km kablar, fordon, provutrustningar m.m.
Robot kompaniet klart för avmarsch från F8.
Robot 68 skulle ursprungligen underhållas vid CVA men flyttades 1966 till Telub i Växjö.
Det planerade underhållssystemet omfattade två regionala robotverkstäder, en vid F8 Barkarby och en vid TELUB AB i Risinge utanför Växjö. Vidare skulle flygvapnets centrala verkstäder verka inom sina respektive specialområden. Under programmets gång fick stora förändringar vidtas på underhållsområdena. På grund av svårigheterna att behålla kvalificerad personal vid F8, flyttades denna verkstad och slogs ihop med den i Risinge. Senare övertog de det nybildade statliga Förenade Fabriksverken (FFV) de centrala verkstäderna.
Regeringen föreslog i 1973 års statsverksproposition, att fredsorganisationen skulle minskas, och att delar av systemet skulle ges en lägre beredskap. 1976 innebar den slutliga nådastöten för RB 68. De sista avvecklingsåtgärderna var 1978 vidtagna. Robot 68-eran avslutades genom att Telub inviterade till ”Gravöl” som hölls i oktober 1978 med deltagande från Flygstaben, FMV och berörda förband.Övrigt.
Montering av robotar var en stor arbetsuppgift i Arboga likaså uppgifterna som Huvudverkstad. Robotar köptes även in från utländska tillverkare som Rb 24 Sidewinder, Rb 69 Red Eye Rb 68 samt Rb 27/28 Falcon som tillverkades på licens av Saab för vilka CVA blev Huvudverkstad.
Den 3 september 1982 fattades ett beslut om att robotverksamheterna vid Telub och FFV-U skall samordnas under FFV-U operativa ledning och bedrivas i en resultatenhet. Affärsverksamheten skall enbart bedrivas av FFV-U. Under överskådlig tid skall arbetena med robot och robotnära materiel göras såväl i Växjö som i Arboga.Robotar som det gjordes översyn på vid CVA.
- RB04 - flygburen radarsökande sjömålsrobot
- RB05 - flygburen radiostryd attackrobot
- RB15 - mark, luft och fartygsburen aktiv radarmålsökande sjömålsrobot
- RB24, RB24J - Sidwinder, IR styrd AAM
- RB27 - Huges Falcon, IR styrd AAM
- RB28 - Huges Falcon, radarstyrd AAM
- RB71- Skyflash, semiaktiv jaktrobot
- RB74 - AIM9L-sidewinder
- RB75 - Maverick, TV/IR styrd attackrobot
- RB98 - IRIS-T IR jaktrobot
- RB99 - AMRAAM, FAF jaktrobot
Allmänt om robotar
- En attackrobot är vanligen en flygplansburen robot avsedd för bekämpning av mål på marken eller till sjöss. Äldre typer av attackrobotar styrdes ofta av flygföraren mot målet med hjälp av en radiolänk. Moderna typer är vanligen försedda med målsökare som automatiskt styr roboten mot målet.
- Sjömålsrobotar avfyras från fartyg mot sjömål. Förekommer mest som medelräckviddsrobotar och långräckviddsrobotar. Sjömålsrobotarnas tillkomst har medfört att även små båtar kunde ha vapen som på långt håll kunde sänka stora fartyg. Målsökningen på robotar för långa räckvidder skedde oftast med aktiv radarmålsökare. Vid kortare räckvidder förekommer mest målsökare av IR-typ.
- Kustrobotar skjuts från land mot mål på havet. Räckvidden varierar från ca 100 km för de största ner till några km för de minsta robotarna. Långräckviddiga kustrobotar skjuts som regel från någon typ av fordon. Starten sker oftast med hjälp av krutraketmotorer medan drivningen i banan vanligen åstadkoms med en jetmotor. Roboten navigerar till en förutbestämd punkt, där målsökaren tar över styrningen av roboten mot målet. Korträckviddiga kustrobotar är som regel bärbara och skjuts från en lavett. Framdrivningen sker som regel med en krutraketmotor. Styrningen kan ske med en semiaktiv lasermålsökare eller med trådstyrning som manövreras av skytten. Roboten avfyras från marken eller fartyg mot mål i luften. Den kan styras med kommandolänkar eller söka sig själv till målet med någon typ av inbyggd målsökare. Roboten konstrueras ofta för en speciell uppgift eller måltyp, och så att den kan bekämpa mål på hög höjd eller på lågt flygande snabba mål.
- En jaktrobot är en flygplansburen robot avsedd att bekämpa fientliga flygplan. Förekommer i en diffus kategoriindelning såsom; korthållsrobotar, mellanräckviddsrobotar samt långräckviddsrobotar. Korthållsrobotar styrs vanligen med målsökare av IR-typ och används mest i strid mot fientligt flyg. Mellanräckviddsrobotar styrs oftast med semiaktiv radarmålsökare. Långräckviddsrobotar styrs som regel med aktiv radarmålsökare kombinerad med kommandolänk. Jaktrobotar är numera huvudbeväpning på ett jaktflygplan. Med hjälp av flygplansradarn får flygföraren information om fientligt mål. När skjutvillkoren; avstånd, målvinkel, identitet, m m är uppfyllda avfyras roboten. Roboten går därefter till träff i målet. Robotarna skjuts från land eller helikopter mot pansrade mål.
- Lätta robotar har ca 3 km räckvidd och är bärbara. Tunga robotar har ca 6 km räckvidd och skjuts från marklavett, pansarbandvagn eller pansarvärnshelikopter. Roboten styrs i allmänhet automatiskt till siktlinjen, och skytten följer målet i kikare till träff. En del tunga robotar styrs av en målsökare i roboten. Robotarna kan också styras manuellt, efter avfyring håller skytten siktets hårkors på målet fram till träff. Styrsignalerna till roboten överförs då via tråd. Verkansdelen är speciellt anpassad för pansrade mål, ofta med riktad sprängverkan.
- En målrobot används vid övningsskjutning mot luft mål och skall i sitt uppträdande efterlikna ett fientligt flygplan eller en fientlig robot. Målroboten används som regel som bogserare till ett skjutmål med en lång lina. Målroboten startas från en ramp och styrs från en styrcentral. Efter fullgjort uppdrag tas målroboten ned med en fallskärm, och kan då användas på nytt. Målrobotar kan också starta och landa på ett flygfält.
Dokument som innehåller information om Robot
Flygvapnets transportabla radiolänkar 1948-2000 (8 MB) (F05/06 ) Författare: Göran Kihlström.
Strilsystem m/60 (6,5 MB) Författare: Örjan Erikson, Bengt Eklöf (F01/12)
Artiklar ur Flygvapennytt
Behovet av ny radarjaktrobot (nr 1/93)
Superstyrbara jaktrobotar och hjälmmonterade presentationssystem (nr 5/95 o 1/96)
Skapas en ny hotbild med nästa generation av kryssningsrobotar (nr 3/88)
Rb 05A - ett vasst beväpningsalternativ för Viggen ( nr 4/72)
RFN testar framtidens flygande vapen (nr 4/00)
Ny rysk robotjagare på prov i Östersjön - infångad av F 7 - Viggen (nr 5/95 o 1/96)
Artiklar ur TIFF
Robotmuseum i Arboga (nr 2/02)
Sjömålsrobotsystem 15 (nr 1/89)