Försvarets Historiska Telesamlingar

---

 

 

Allmänt
Anskaffningen av PV-30 hade två huvuduppgifter, dels att förbättra väderprognoser samt att ge radiakinformation, dvs. prognos av radioaktivt nedfall genom att mäta och automatiskt följa höjdvindar upp till 30 km höjd med hjälp av ballongburna reflektorer.

Risken för kärnvapenkrig i 1960 talets början resulterade i en snabb PV-30 utbyggnad vid samtliga flygflottiljer.

Väderradar PV-30 var flygvapnets första för meteorologiskt ändamål konstruerad radar. Tidigare använde man en mer eller mindre provisorisk radar, PS-29/F, för väderspaning på ett antal flottiljer.

PS-29 var ursprungligen en flygburen radar av amerikanskt fabrikat (APS-15).
PV-30 var en italiensk radarstation med beteckningen METEOR 200 RMT, tillverkad av SELENIA SpA, Rom.

Flygvapnet köpte 15 radarstationer av denna typ i början av 1960 talet.

Stationerna förekom i två varianter, en fast och en rörlig. Konstruktions- och funktionsmässigt var radarutrustningen i de båda varianterna PV-30/F och PV30/R identiska.

Kort beskrivning
PV-30 manövrerades från indikatorstativet. Samtliga manöverorgan var placerade på stativets frontpanel. Indikatorstativet var försett med två bildindikatorer, en 16” indikator som tjänade både som PPI och HPI, samt en 5” A-indikator.

Stationens dataenhet utgjordes av en separat enhet placerad i närheten av indikatorn. Dataenheten användes för kontinuerlig presentation av bäring, elevation och avstånd till den ballongburna reflektorn, under vindmätning.

PV-30/F
PV-30/F var en radarvariant där all utrustning utom indikator och dataenhet var installerad i ett speciellt torn. Radarns antenn var placerad på en plattform överst på tornet medan övrig radar och provutrustning var placerad i ett apparathus omedelbart under antennplattformen.

Indikator och dataenhet var fast installerade i flottiljens vädercentral, varifrån även stationen manövrerades.

PV-30/R
PV-30/R var en transportabel radarvariant monterad på ett fyrhjuligt släpfordon.

Radarns elektronikutrustning inklusive provutrustning var placerad inne i fordonets apparathytt.

Antennen var placerad längst fram på en höj- och sänkbar plattform med vilken man snabbt och lätt kunde höja, eller sänka antennen, mellan drift och transportläge. I driftläge är antennhöjden 4,4 m över markplanet.

PV-301/R/F
I slutet av 1970 talet gjordes en utredning beträffande möjligheten att hålla PV-30 i funktionsdugligt skick fram till 1990. Förväntade brister i reservdels-hållningen resulterade i att man mot mitten av 1980 talet kunde förvänta sig en nedtrappning av antalet stationer för friställande av reservdelar.

På förfrågan erbjöd sig två företag att ta fram ny elektronikutrustning med bibehållande av befintliga funktioner. Beställningen gick till ENTERPRICE ELECTRONIC CORP/EEC) i USA.

Totalt beställde FMV nio modifieringssatser från EEC med leverans våren 1984.

Den rörliga varianten fick efter modifieringen beteckningen väderradar PV-301/R och den fasta PV-301/F.

Avvecklingen av de fem fasta kvarvarande stationerna som inte ingick i modifieringsprogrammet påbörjades 1991. Stationerna hade då varit i tjänst i ca 30 år.

En station PV-30/F från F16 Uppsala finns sparad vid Flygvapenmuseet i Linköping.

Tekniska data

• Frekvensband X-band (3 cm)
• Magnetronfrekvens Fast inom 9,35 - 9,4 MHz
• Magnetron 4 J 50 A
• Pulseffekt 200 kW
• Pulsfrekvens 1200 Hz resp 240 Hz
• Pulstid 0,5 μs resp 3 μs
• Brusfaktor ≤12 dB

För mer information läs Väderradar PV-30 (4,7 MB) Författare: Rune Erlandsson. (F07/04)

Dokument som innehåller mer information om PV-30.

Förstudie angående den historiska radarutvecklingen inom Flygvapnet (F11/04 ) (2 MB) Författare: Karl Gardh.

Markteleunderhållssystemet under tiden 1950 till 2000 (12,4 MB) (F17/09) Författare: Örjan Eriksson.

Militär vädertjänst i Sverige under 1900-talet (13 MB) Författare: Sten Haglund, Anders Söderman. (F08/08)

Väderradar PS-29/F (3,5 MB) Författare: Sune Rosenberg. (F09/04)