Försvarets Historiska Telesamlingar

---

Befintliga flygflottiljer var i början av 60-talet, enligt nedan:
(Välj flottilj/motsv genom att föra muspekaren över text/emblem och "klicka")!

F1 Västerås, F2 Hägernäs, F3 Malmen, F4 Östersund, F5 Ljungbyhed, F6 Karlsborg, F7 Såtenäs, F8 Barkarby

F9 Säve, F10 Ängelholm, F11 Nyköping, F12 Kalmar, F13 Norrköping, F14 Halmstad, F15 Söderhamn

F16 Uppsala, F17 Ronneby, F18 Tullinge, F21 Luleå

F19 benämndes det förband som var involverad i Finland under andra världskriget.

F20 var ett skolförband för utbildning av officerare beläget inom F16:s flottiljområde.

F22 var det förband som deltog i FN-uppdraget i Kongo i början av 60-talet. Flygplanen som användes vid det tillfället var J29 Tunnan.

---

Med anledning av Flygvapnet 90 år, har Flygvapenchefen, generalmajor Mats Helgesson under tredje och fjärde kvartalet 2016 besökt nedlagda flygflottiljer i syfte att uppmärksamma minnet av dessa förband och dess personal.

Kamratföreningar har representerat de nedlagda förbandens personal och uppmärksammandet har skett vid förbandets minnesmonument motsvarande.

Bilder från minnesceremonierna finns under respektive förband. En del av informationen har hämtats från Flygvapenbloggen och från Kamratföreningarna, samt från media.

---

Flottiljorganisation

En normal flottiljorganisation bestod av 4 - 500 anställda med ungefär lika stora delar militär och civil personal.

En flottilj som även hade ansvaret för stridsledningsförband kunde ha en personalstyrka på cirka 6-700 anställda.

Normalflottiljens organisation var enligt följande:

Flottiljen leddes av en överste som skulle ha bakgrund som flygförare.

Flottiljstaben var uppdelad i tio enheter enligt nedan:

Avdelning 1 = Flottiljexpeditionen
Avdelning 2 = Väderavdelningen
Avd ¾ = Intendentur- och byggnadsavdelning
Avdelning 5 = Sjukvårdsavdelningen
Avdelning 6 = Teknisk enhet
Avdelning 7 = Signalavdelningen
Avdelning 8 = Trafikledningsavdelningen
Avdelning 9 = Mobiliseringsavdelningen
Avdelning 10 = Kassaavdelningen

Baschefen var chef för flottiljens kompanier med normalt tre stationskompanier och ett utbildningskompani där de värnpliktiga fick sin militära utbildning.

Flygchefen var chef för flottiljens divisioner och ansvarade för flygsäkerheten.

Tekniska chefen var chef för den tekniska enheten och ansvarade för den övergripande tekniska verksamheten på flottiljen. Det innebar, förutom underhållsåtgärder på flygplanen, även övriga fordon och teknisk utrustning för flygverksamheten.

Varje flottilj skulle bemanna lika många krigsbaser som det fanns stationskompanier. Ett stationskompani svarade för den tekniska hanteringen av divisionens flygplan på kompaniet. Det innebar både mindre reparationer och underhåll, samt den klargöringsverksamhet som erfordrades för den dagliga flygtjänsten. Stationskompaniet, som bestod av ett 40-tal fast anställda tekniker (s.k. civilmilitär personal), utbildade även värnpliktiga i hanteringen av flygplanen så att dessa skulle kunna fungera som medhjälpare i den tekniska tjänsten på en flygbas.

De värnpliktiga inom Flygvapnet ryckte in vid fyra tillfällen under året. Detta innebar att man ständigt hade tillgång till utbildade värnpliktiga för att kunna hålla hög beredskap. Normalt var tjänstgöringstiden för varje värnpliktskull tolv månader.

Den tekniska enheten med sin flygverkstad utförde de större underhållsåtgärder och modifieringar på flygplanen som krävdes efter vissa flygtimmar. Vid den tekniska enheten fanns både civilmilitära tekniker och helt civila montörer.

En flottilj med normalt 3 flygdivisioner hade också 3 stationskompanier, vilka var och en  bildade underlaget för en basbataljon. Divisionerna fördelades mellan de olika baserna. Normalt förlades en division per flygbas. Detta innebar 12 flygplan per krigsbas. Om basen även var ordinarie bas för annat flygslag, t ex ordinarie bas (O-bas) A/S (attackflyg och spaningsflyg) på samma bas, så tillkom ytterligare 12 flygplan.  Samtliga baser var dessutom tillfällig bas (T-bas) för jaktflygplanen.

Flottiljens normala organisation avvecklades vid beredskapshöjning och personalen fördelades, enligt sin krigsplacering, till olika basförband
Alla flottiljer fick en uppgift vid beredskapshöjning, antingen som ett depåförband där viss utrustning kunde förrådshållas, eller som en krigsbas med funktion som ordinarie bas (O-Bas) för ett bestämt flygslag.

En flottilj som låg nära kusten fick i regel endast funktionen som tillfällig bas jakt (T-Bas Jakt)

Ovanstående är hämtat ur Flygbassystemet Bas60