Fmr IV
Radiosändare Fmr IV. Operatörsplats med Mrm-6
Flygvapnets fasta markradiostation Fmr-IV var avsedd för flygtrafikledning med samband mark-flyg. Den användes även för att överföra signal-meddelanden mellan flottiljerna inbördes samt tjänstemeddelanden till och från CFV. Vidare betjänade den flygsäkerhetstjänsten genom att vid dåligt väder ge flygplan i luften väderleksrapporter, barometerstånd vid marken, pejlsignaler eller positionsuppgifter för att hjälpa flygplanen att landa vid dålig sikt mm.
På bilden ovan är:a) Reservsändare för lång- och kortvåg AKL-142
b) Ordinarie sändare för lång- och kortvåg AKL-142
c) KV sändare AK-142Framtagningen av Fast markradio Fmr-1 hade gått snabbt och flera av Flygvapnets flottiljer hade fått den nya radioutrustningen.
Man hade nu fått såväl operativa som tekniska erfarenheter av utrustningen som innebar förändringar av den kommande beställningen:
- 8 frekvenser kan förinställas på sändarna.
- Med anledning av den större frekvenstillgången kan uteffekten sänkas från 3000 W till 800 W.
- Effektförstärkarna kan därför utgå och också de dubblerade sändarna.
- Som reservsändare ingår en LV-KV sändare av samma typ som Tmr-IX.
- Sändarantennen för LV ersattes från trådantenn till en 36 m hög självstrålande mast med toppkapacitans (för AKL-142B). Den installerades på en oscillator på sändarstationens tak. För KV-sändaren AK-142 utgörs antennen av 18 m hög självstrålande mast med toppkapacitans som är placerad på en stålkur där sändarens antennavstämningsenhet finns.
Under 1942 beställdes, Fmr-IV med leveransstart 1943 för följande platser F10, F13, F14, F15, F16, F17, F2F (Fårösund), CFV, E3, Hagshult och Rommehed.
Nu hade alla större platser för militär flygtrafikledning fått den nya fasta markradion som, med några få undantag, fanns kvar till andra halvan av 60-talet.
I radio- och pejlcentralens radiorum fanns manöver- och betjäningsutrustning för sändarna i form av fingerskivor med vilka radiooperatörerna kunde välja en av de 8 förvalda frekvenserna, modulationstyp A1, A2 eller A3 samt radiosändare. Den egna sändningen med telegrafi eller telefon kontrollerades med en kontrollmottagare.
I utrustningen ingick en grammofon som med musik modulerade sändaren. Med detta användes sändaren som en talfyr för att underlätta pejlingen i flygplan.
Teknisk data AKL-142 B KV-LV sändare
FrekvensområdeLV 250-600 kHz
KV 2,3-9,0 MHzVågtyper
A1, A2 och A3
Uteffekt
800 W vid A1
200 W vid A2, A3Effektförbrukning
2,7 KVA
Frekvensnoggrannhet
< 0,05 %
Nyckling
Högsta nycklings hastighet 2 500 tecken/minut
Modulering
Max 90 %.
LF-karakteristik
300-2000 Hz > 1 dB
100-300 och 2000-5000 Hz högst 6 dBDistorsion
< 5 % vid 80 %
Tonfrekvenser för A2
800, 1000 eller 5000 Hz
Vikt
AKL-142 B 1530 Kg
AKL-142 C 1020 Kg
För mer information se FHT dokument Flygvapnets radiosystem, del 1, 1916-1945 (28 MB) Författare: Arne Larsson, (F13/09).