FHT loggo Försvarets Historiska Telesamlingar

flygvapnet loggo

 

Flottiljer



Befintliga flygflottiljer var i början av 60-talet, enligt nedan:
(Välj flottilj/motsv genom att föra muspekaren över text/emblem och "klicka")!

F1 logoF2 logoF3 logoF4 logoF5 logoF6 logoF7 logoF8 logo

F1 Västerås, F2 Hägernäs, F3 Malmen, F4 Östersund, F5 Ljungbyhed, F6 Karlsborg, F7 Såtenäs, F8 Barkarby

F 9 logoF10 logoF11 logoF12 logoF13 logoF14 logoF15 logo

F9 Säve, F10 Ängelholm, F11 Nyköping, F12 Kalmar, F13 Norrköping, F14 Halmstad, F15 Söderhamn

F16 logoF17 logoF18 logoF21 logo

F16 Uppsala, F17 Ronneby, F18 Tullinge, F21 Luleå

F19 benämndes det förband som var involverad i Finland under andra världskriget.

F20 var ett skolförband för utbildning av officerare beläget inom F16:s flottiljområde.

F22 var det förband som deltog i FN-uppdraget i Kongo i början av 60-talet. Flygplanen som användes vid det tillfället var J29 Tunnan.


Med anledning av Flygvapnet 90 år, har Flygvapenchefen, generalmajor Mats Helgesson under tredje och fjärde kvartalet 2016 besökt nedlagda flygflottiljer i syfte att uppmärksamma minnet av dessa förband och dess personal.

Kamratföreningar har representerat de nedlagda förbandens personal och uppmärksammandet har skett vid förbandets minnesmonument motsvarande.

Bilder från minnesceremonierna finns under respektive förband. En del av informationen har hämtats från Flygvapenbloggen och från Kamratföreningarna, samt från media.


Flottiljorganisation

En normal flottiljorganisation bestod av 4 - 500 anställda med ungefär lika stora delar militär och civil personal.

En flottilj som även hade ansvaret för stridsledningsförband kunde ha en personalstyrka på cirka 6-700 anställda.

Normalflottiljens organisation var enligt följande:

Flottiljen leddes av en överste som skulle ha bakgrund som flygförare.

Flottiljstaben var uppdelad i tio enheter enligt nedan:

Avdelning 1 = Flottiljexpeditionen
Avdelning 2 = Väderavdelningen
Avd ¾ = Intendentur- och byggnadsavdelning
Avdelning 5 = Sjukvårdsavdelningen
Avdelning 6 = Teknisk enhet
Avdelning 7 = Signalavdelningen
Avdelning 8 = Trafikledningsavdelningen
Avdelning 9 = Mobiliseringsavdelningen
Avdelning 10 = Kassaavdelningen

Baschefen var chef för flottiljens kompanier med normalt tre stationskompanier och ett utbildningskompani där de värnpliktiga fick sin militära utbildning.

Flygchefen var chef för flottiljens divisioner och ansvarade för flygsäkerheten.

Tekniska chefen var chef för den tekniska enheten och ansvarade för den övergripande tekniska verksamheten på flottiljen. Det innebar, förutom underhållsåtgärder på flygplanen, även övriga fordon och teknisk utrustning för flygverksamheten.

Varje flottilj skulle bemanna lika många krigsbaser som det fanns stationskompanier. Ett stationskompani svarade för den tekniska hanteringen av divisionens flygplan på kompaniet. Det innebar både mindre reparationer och underhåll, samt den klargöringsverksamhet som erfordrades för den dagliga flygtjänsten. Stationskompaniet, som bestod av ett 40-tal fast anställda tekniker (s.k. civilmilitär personal), utbildade även värnpliktiga i hanteringen av flygplanen så att dessa skulle kunna fungera som medhjälpare i den tekniska tjänsten på en flygbas.

De värnpliktiga inom Flygvapnet ryckte in vid fyra tillfällen under året. Detta innebar att man ständigt hade tillgång till utbildade värnpliktiga för att kunna hålla hög beredskap. Normalt var tjänstgöringstiden för varje värnpliktskull tolv månader.

Den tekniska enheten med sin flygverkstad utförde de större underhållsåtgärder och modifieringar på flygplanen som krävdes efter vissa flygtimmar. Vid den tekniska enheten fanns både civilmilitära tekniker och helt civila montörer.

En flottilj med normalt 3 flygdivisioner hade också 3 stationskompanier, vilka var och en  bildade underlaget för en basbataljon. Divisionerna fördelades mellan de olika baserna. Normalt förlades en division per flygbas. Detta innebar 12 flygplan per krigsbas. Om basen även var ordinarie bas för annat flygslag, t ex ordinarie bas (O-bas) A/S (attackflyg och spaningsflyg) på samma bas, så tillkom ytterligare 12 flygplan.  Samtliga baser var dessutom tillfällig bas (T-bas) för jaktflygplanen.

Flottiljens normala organisation avvecklades vid beredskapshöjning och personalen fördelades, enligt sin krigsplacering, till olika basförband
Alla flottiljer fick en uppgift vid beredskapshöjning, antingen som ett depåförband där viss utrustning kunde förrådshållas, eller som en krigsbas med funktion som ordinarie bas (O-Bas) för ett bestämt flygslag.

En flottilj som låg nära kusten fick i regel endast funktionen som tillfällig bas jakt (T-Bas Jakt)

Ovanstående är hämtat ur Flygbassystemet Bas60


Markteleutrustningar på flygflottiljerna

Utrustningar för direkt stöd för flygverksamheten


Under flygstyrelsens ledning utvecklades under första hälften av 1930-talet sambandstjänsten (pdf) inom flygvapnet.

1936-1945
Med leveranserna av bombflygplanen B3 inleddes en ny era inom flygelektroniken - avioniken. Dessa flygplan var alla utrustade med en tillförlitlig flygradiostation FR-1 för LV och KV. Dessutom utrustade med flygradiopejl för långvåg FRP-1. Andra flygplanstyper levererades med motsvarande avionik, J9 och B5 hade båda den nya svensktillverkade Flygradion FR-2 och flygradiopejlen FRP-2.
Parallellt med denna utveckling installerades på flygflottiljerna markradiosändare FMR-1 och senare FMR-4.
Transportabla mottagar-sändarfordon TMR-8 började att levereras 1940 och senare 1944 kom TMR-9 till förband. Vidare började under 1940 talet långvågsfyrar upprättas, dels som generella navigeringsfyrar, dels som stöd vid landning som angörings- och sättfyrar LRF-1 och senare radiofyren AD-501.
Dessa markutrustningar kom att utnyttjas av många andra flygplanstyper fram till 1960-talet

1945 Tidigare var man inom flygvapnet inriktad på kortvågsutrustningar för flygradiotrafik.
När de allierades erfarenheter av VHF-utrustningar blev kända ändrades detta.
De i februari 1945 beställda J26 Mustang var utrustade med en VHF sändtagare SCR-522, FR-7 med frekvensområdet 100...156 MHz. Mustangerna började levereras redan i april 1945 och tvingade fram en mycket snabb övergång till detta nya frekvensområde. Detta var möjligt genom att SCR-522 kunde köpas som surplus, till ett fördelaktigt pris, i mycket stora antal. Genom en snabb framtagning av en nätmatad strömförsörjningsenhet och ny manöverenhet kunde denna flygradio installeras på marken som FMR-5.
Övergången till VHF medförde en stor förändring för trafikledarena genom denna pålitliga förbindelse direkt mellan flygförare och trafikledning. Dessutom tillkom UK/VHF-pejlarna FMRP-5 som ett nytt betydelsefullt verktyg i TL-tornen, senare följt av automatpejlen FRP-6
m fl.

1948 kom nästa stora förändring i samverkande system mellan mark och flygplan. Nattjaktflygplanen J30 Mosquito levererades bl a med ett radarnavigeringssystem PN-53 som samverkade med de helt nya markutrustningarna:

· Radarfyren Eureka, PN51/F och

· Landningsfyren BABS, Beam Approach Beacon System

Detta system, PN53 och markfyrarna, möjliggjorde navigering och säkra landningar i mörker och dålig sikt, en nödvändighet för ett nattjaktsförband.

1950-55 PN-51/F installeras på vissa flottiljer förutom F1 för att möjliggöra ombasering av J30 förband.
Väderradar PS-29 installeras på ett antal flottiljer för att få erfarenhet av radar som hjälpmedel för flottiljernas väderavdelning.
RK-01 med avsevärt högre uteffekt börjar ersätta FMR-5.
Talfyren 301 installeras på alla flottiljer. Denna unika radiofyr, utvecklad av AGA, lämnade med en inspelad röst, riktningen till fyrens uppställningsplats direkt i flygradion utan extra utrustning i flygplanet.

1955-60 PN-50/A, flygvapnets nya navigerings- och landningsradar infördes först i attacklansen A32A. Snabbt följt av J34, J29C, m fl. Detta medförde markinstallationer på alla flottiljer av navigeringsfyren PN-60 och landningsfyren PN-52 som motsvarade BABS på F1.
Landningsradarn CE-71 installeras på F1 för att få erfarenhet av PAR, Precision Approach Radar.
FMR-7 en mångkanalig VHF utrustning installeras på alla flottiljer.

1960-65 Landningsradar PN-67 installeras på alla flottiljer för att höja säkerheten vid landning i dålig sikt. PN-67 gav TL möjlighet att ”prata ner” ett flygplan med mycket god precision s k PAR-landning
Väderradar PV-30 installeras på alla flottiljer. Ersätter PS-29 som visat värdet av radar för tillförlitligare väderprognoser.
Med J35D införs PN-59 systemet som var en vidareutveckling av PN-50. Navigerings- och landningsfyrarna anpassas genom modifiering och byter beteckning. PN51 blir PN-513, PN60 bli PN-601 och PN-52 blir PN-521.
De första flygsimulatorerna för fpl35 börjar levereras.

1965-70 RK-02 börjar tillföras förbanden.

1970-75 Landningsfyren PN-521/R ersätts av PN-55/F
TILS, Tactical Instrument Landing System, flygvapnets nya instrumentlandningssystem införs med AJ37
AJ37 simulatorer börjar levereras. Först ut F7

1975-80 Installeras markradiosystem FYL för amplitudmodulerad talkommunikation mellan mark och flygplan på VHF, 103-156MHz eller UHF, 225-400MHz.
Flygsimulatorer till jaktviggen JA37 börjar levereras till F13, F4, F21 och F17


(Källa AEF)


Artiklar ur Underrättelser från flygledningen (Ufl)

Begränsning av bebyggelse mm i närheten av militära flygplatser (nr 6/48)

Flottiljpolisorganisationen (nr 4/49)


Artiklar ur FlygvapenNyttfv_nytt_4_92_forsatt

Arméns och marinens flygemblem (nr 3/61)

Divisionsemblem (nr 1/63)

Flygplan klargjorda på rätt sätt (nr 2/64)

Hänt i Västergötland (nr 2/64)

Med sikte på aktivare presstjänst (nr 2/64)

Flyguppvisning (nr 3/64)

Flygflottiljerna bildar egna små reportageteam till pressens tjänst (nr 5/64)

Mer om F3-pejlen (FMRP) (nr 2/65)

Flottiljpolisen (nr 1/66)

Akademisk utbildning för nya intendenter (nr 3/66)

En trotjänare har sagt sitt - Farväl till vapnet - J 29 (nr 3/67)

Kommisariens arbete - en civil merit (nr 3/67)

Våra nya FSO vid förband (nr 1/69)

Förbandsindragningarna (nr 2/75)

Flygvapnet i "ÖB 77" (nr 3/75)

ÖB i försvarsfrågan (nr 3/77)

Uppföljning av flottiljorganisationen (nr 4/78)

Divisionsdator spar miljonbelopp (nr 3/82)

Sabotageförband ... med rätt att döda (nr 4/83)

Flygåret 1984-1985, verksamhetsberättelse (nr 4/85)

Flygvapnet inför försvarsbeslutet 1987 (nr 4-5/86)

Verksamhetsberättelse Flygåret 1985-86 (nr 1/87)

FU 88. Hur påverkas FV? (nr 5/88)

Flygvapnet i ÖB:s programplan 89-92 (nr 1/89)

FV:s årsredovisning 1987/88 (nr 1/89)

Flygvapnet i ÖB.s framtidsrapport FM 90 (nr 5/89)

FV:s årsredovisning 88/89 (nr 1/90)

LI FV del 3, PRIMUS/Flottilj (nr 1/90)

Flygvapnet i "ÖB 91" (3/90)

FV:s årsredovisning (nr 1/91)

CFV särskilda yttrande över ÖB 92 (nr 3/91)

FV i "ÖB 92", Flottiljavvecklingar och friställningar att vänta (nr 3/91)

Flygvapnet i obalans - får låg krigsduglighet (nr 4/91)

Flygvapnet inför 1992 års försvarsbeslut (nr 5/91)

Flygvapnet i regeringens försvarsproposition (nr 1/92)

Flygvapnets årsredovisning 1990/91 (nr 1/92)

Så tycker svenska folket om Flygvapnet (nr 1/92)

Flygvapnet i 1992 års försvarsbeslut (nr 2/92)

Flygvapnets årsredovisning (nr 4/92)

Kultur och böcker, "Bråvallavingar" och "Vingar över Uppland" (nr 3/93)

Flygvapnets årsredovisning 1992/93 (nr 1/94)

Programplan för försvaret fram till år 2000 (nr 4/94)

Försvarets årsredovisning (nr 5/94)

Inför totalförsvarsbeslutet 1996 (nr 3/95)

Bevakning och insatstjänst (nr 3/97)

Fem flottiljer - Åtta Gripen-divisioner (nr 4/99)

Försvarsmakten föreslår: Fyra flygflottiljer (nr 1/01)

Simulatorns betydelse ökar - Blir simulering bättre än verkligheten (nr 3/02)


Länkar

Flygflottilj (wikipedia)

Flygvapnet, Förband och förmågor (Försvarsmakten)

Förband, flygflottiljer och kamratföreningar (SFF)

Lista över svenska flygflottiljer (wikipedia)

Svenska flygvapnet (wikipedia)


Hänt vid flottilj

Artiklar ur Flygvapennytt